…fantastiska vänner. Pallrade mig iväg till bokträffen igår trots allt och det var verkligen värt det! Under dagen gjorde jag dessutom något stort -ringde en kompis när jag var ledsen. Det har aldrig hänt. Jag är löjligt mycket för att hålla fasaden och det var skönt att släppa den!
Träffen var fantastiskt trevlig, mycket snack varav en del om böcker, mycket vin och mycket mat. Det ger energi att träffas och samtidigt inser jag alltid att jag faktiskt inte är ensam om att sitta fast i snorträsket. Vi pratade lite igår om hur löjliga vi är som tycker att det är så viktigt att klara sig själva, vi är ruskigt dåliga på att be om hjälp!
Insåg också att alla har sina problem och att mina faktiskt är ganska banala trots allt. Jag har inget handikappat barn, har inte haft en massa missfall, min man jobbar inte jämt och vi är överens om det mesta som rör vårt liv. Enda gången vi har det kasst är när vi ses för lite. Vi tittar därför på resor i sommar. Vi vet att vi alltid mår bäst när vi träffas mycket och när vi mår bra mår barnen bra. Jag är aldrig orolig för att mycket tid ihop skulle slita på vårt förhållande, tvärtom brukar det vara fantastiskt bra!






