Läste just ut Den sista vintern av Åke Edwardsson och om det nu blir sista boken om Winter så slutar han med flaggan i topp. Det hände kanske lite väl mycket i slutet, men historien var bra.
Bäst är nog fortfarande första delen Dans med en ängel om synnerligen brutala mord i London. De första böckerna var alla bra, sedan kom bottennappen Segel av sten och Rum nummer tio. De sista böckerna var bättre igen och slutet som sagt riktigt bra.
Jag har alltid gillat Winter. När jag lyssnade på Åke Edwardsson för några år sedan i samband med att han gav ut Himlen är en plats på jorden och han berättade då att han medvetet gjort Winter överdrivet snobbig för att det då skulle vara mindre risk att han spårade ur som Jonathan Wide gjort dessförinnan. Och visst har han klarat sig utan att spåra ur nämnvärt även om de senaste böckernas huvudvärk tagit lite väl stor plats.
Läsvärt helt klart och lite småsorgligt att det är över, om det nu är det…
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
