Vacker, men rörig

Jag tyckte mycket om Linda Olsson förra bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger och hade ganska höga förväntningar på Sonat till Miriam. Tyvärr levde den inte riktigt upp till dessa. Det är ingen dålig bok, absolut inte, den är både vacker och gripande. Problemet är att den är väldigt rörig. Parallellhistorier, olika berättarperspektiv  och tidshopp i all ära, men det blev nästan för mycket. Man fick veta allt och inget på samma gång. Jag skulle ha fördragit ett mindre komplicerat upplägg och mer fokus på Marta, Adam och varför inte Miriam. Språket är dock väldigt vackert och boken är trots allt läsvärd. Kanske passar den bäst att läsa i ett svep, så börja när du har gott om tid. Jag tror inte att de mår bra av att vänta på nattduksbordet som den gjorde hos mig.