Hon älskade var det Helena Henschens farmor Signe ville att det skulle stå på hennes gravsten. En verkligt vacker inskription som det tog tid innan hon faktiskt fick. Berättelsen om Signe är mycket bra. Jag var skeptisk till att läsa boken och hade den inte varit med på Bokustoppen hade jag troligen inte gjort det. Jag var rädd att det skulle vara en sentimental historia, men jag hade fel. Det finns inget sentimentalt alls i den här boken. Istället målar Henschen ett levande porträtt av en väldigt speciell kvinna. Hon rör sig i intellektuella kretsar och det blir en hel del namedropping av stora svenskar som Hjalmar Söderberg, Ellen Key och Kerstin Hesselgren. Själv var Signe engagerad i Fredrika Bremerförbundet och drog i smyg på sig sina blåa strumpor redan som ung flicka.
Två äktenskap, sex barn, en älskare, ett stort antal resor främst till Tyskland som till hennes förtvivlan ändras till något helt annat då Hitler tar makten. Signes liv är händelserikt och spännande och det är väldigt intressant att följa hennes tankar och känslor. Henschen blandar autentiska brev och anteckningar med sina egna slutsatser och funderingar och sammantaget blir det en bra helhet.
Hon älskade är en mycket bra bok. Läs den!
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
