Jag har inte läst någon Patrick White trots att det var mitt mål under vårt stopp i Oceanien. Istället blev det den verklighetsbaserade Rabbit-proof fence av Doris Pilkington. Boken handlar om tre aboriginerflickor vars pappor är vita jordägare. För att “skydda” dem från livet med sina familjer förs de till ett läger där de ska uppfostras och förberedas för ett liv i det “vita” samhället. Barnen i lägret tror att de efter utbildningen ska få åka tillbaka hem, men istället blir de mer eller mindre livegna.
Systrarna Mary och Daisy samt kusinen Gracie bestämmer sig för att fly från lägret. De ger sig iväg för att finna kaninstängslet som löper genom västra Australien och planerar sedan att följa det hem. Det är en riktigt strapatsrik vandring. Överallt finns människor som inte vill något annat än att de ska tillbaka till lägret. Allt för flickornas skull.
Boken har få sidor, men ett väldigt viktigt innehåll. Jag hade önskat en mer utförlig berättelse, då jag blev väldigt nyfiken på Ministeriet för infödingsfrågor och hela den väldigt hemska tidsepok i Australiens historia.
Jag såg filmen med samma namn för några år sedan och tyckte om den. Tyvärr blir det sällan lyckat när jag läser en bok efter att ha sett filmen. Boken är helt okej och den handlar om en viktig del i Australiens historia som helt klart inte får glömmas bort. Har du inte sett filmen tror jag att du uppskattar boken mer än jag gjorde!
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Mm så ofta man läser både böken och ser filmen och blir besviken på någon av dom, oftast filmen… Märkligt att man världen över behandlat urinvånarna så uselt… Kram