Tittar ibland in i bloggen Honungspojken, men orkar inte alltid läsa så mycket. Hjälp vad sorglig den är. Måste alltid krama och pussa mina pojkar lite extra då jag läst vad Honungspojkens mamma skriver.
Då det var pappatema hos Mymlan i veckan gästbloggade Honungspojkens pappa. Läs inlägget här!
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Ja, oj så sorglig den är! Den sätter vardagen i ett helt annat perspektiv.
Jag beklagar att jag inte sett din kommentar av ”Mr Tourette och jag” tidigare. Men absolut ska du läsa den, Sandstrak är bra på att beskriva hur han mår och känner sig. Lärorikt tyckte jag!