Adonis (uttalas tydligen Adoniss med betoning på slutet) brukar vara aktuell vid den här tiden på året då alla spekulerar kring vem som blir nästa nobelpristagare. Just nu ger en vinst för poeten 9 gånger pengarna, vilket gör att han befinner sig på femte plats. Egentligen heter han Ali Ahmad Said och skriver sina dikter på arabiska. Han föddes i en liten bergsby i Syrien 1930. Enligt en några år gammal artikel i SvD har han tolkat Tranströmer till arabiska.
Jag har läst antologin Detta är mitt namn och är inte direkt såld. I förordet skriver Alain Jouffroy, fransk författare och poet, om Adonis storhet. Han menar att det spännande är att Adonis är oförutsägbar och ständigt utförskar nya uttryckssätt och skiftningar. Han lyckas också förena öst och väst i sina dikter. Det må så vara, men mitt första möte med denna syrisk-libanesiska poet gav inte mersmak. Det är för kompakt för mig. Jag tycker mer om det enkla och fåordiga. Ska nog ta och lyssna på den tillhörande cd:n där Adonis läser dikterna på arabiska innan jag ger upp helt.
Läs mer om Adonis hos bokförlaget Alhambra som ger ut hans böcker.
Någon som jag däremot tycker om är Octavio Paz, den mexikanske poeten som fick Nobelpriset 1990. Boken Vid världens strand innehåller ett urval av hans dikter och där finns många guldkorn. Bäst gillar jag den mycket experimentella Vitt från 1966. Varje ord är valt med omsorg (av översättarna Arthur Lundqvist och Marina Torres) och jag tycker mycket om många av dikterna. Så här beskriver Paz diktarens öde i dikten med samma namn:
Diktarens öde
Ord? Ja, av luft
och förlorade i luften.
Låt mig gå vilse bland ord, låt mig vara luften på någras läppar,
en formlös kringdragande vindfläkt,
en flyktig doft som vinden skingrar.
Och ljuset går förlorat i sig självt.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Det verkar som att vi har lite olika poesismak – själv är jag mycket förtjust i det kompakta och konkreta. Så jag blev nästan lite sugen på Adonis, ska kolla upp honom lite mer. Kul att du är på poesiutmaningen. Jag ska i dagarna klicka hem lite böcker, bland annat oktobers poesisamling
Ska bli kul att se vad du tycker om Adonis och om din teori om vår divergerande smak stämmer
Har också beställt en oktobersamling!
”Detta är mitt namn” är kanske en smula kompakt att börja med. Adonis- nybörjare kan förslagsvis ge sig i kast med ”Sånger av Mihyar från Damaskus”, som är aningen mer lättsmält (och av jämnare kvalitet i översättningen).
Tack för tipset Johannes. Ska definitivt ge Adonis minst en chans till!
Pingback: En pristagare och en bubblare « enligt O