Jag har bara läst en bok av José Saramago och jag vet inte riktigt varför, då jag verkligen älskade Blindheten som gavs ut på svenska 1997. Året därpå fick han Nobelpriset med motiveringen ”som med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar”. Kanske var det just Blindheten som gav honom priset?!
” Vid ett flyktigt betraktande, det enda som är möjligt just nu, verkar hans ögon vara friska, regnbågshinnan är klart tecknad, lyser, senhinnan är vit och kompakt som porslin. De uppspärrade ögonlocken, det krampaktiga ansiktsuttrycket, de plötsligt så upprörda ögonbrynen, allt detta, det kan vem som helst bekräfta, är sådant som bringats i olag av ångesten. Mannen satte med en snabb rörelse knytnävarna för ansiktet och det man sett försvann bakom dem, som om han velat hålla kvar i sin hjärnas inre den sista bild han hade sett, ett runt rött ljus på en trafiksignal. Jag är blind, jag är blind, upprepade han förtvivlat medan man hjälpte homom ut ur bilen, och tårarna som bröt fram gjorde de ögon han påstod var döda ännu mer glänsande.”
En plötslig blindhet utan fysiologiska orsaker börjar sprida sig. Den blinda mannnen blir det första offret, men långt ifrån det sista.Läkaren som undersöker den fösta patienten blir själv bländad och därefter blind. Människa efter människa blir blind. Det räcker med att se en blind i ögonen så förlorar man själv synen. Blindheten, eller den vita sjukan som den snart kallas leder till kaos.
Den värld Saramago målar upp i Blindheten är ingen vacker värld. Desperat försöker man förhindra att fler människor drabbas. De redan blinda isoleras och lämnas åt sitt öde. Situationen blir snart ohållbar. De svälter, kan inte sköta sin hygien och snart börjar fler och fler begå brott. Ingen ser ändå vem som är skyldig. Det är bara en person som förblir seende, läkarens fru och det är hon som berättar historien för oss. En fantastisk och obehaglig historia och vad människor tar sig till när de tror att ingen ser dem.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Två andra mycket läsvärda böcker av Saramago är enligt mig Dubbelgångaren och Grottan. Den första en riktig sidvändare, med diverse mystiska sammanblandningar och sammanflytanden av personer och sinnen. Den andra är något mer svårtillgänglig, med ett mer lakoniskt språk och en mer abstrakt hotbild. Med andra ord, även dessa titlar visar på Saramagos storhet. Hoppas du tar dig an!
Saramago är bra! Upptäckte också honom genom Blindheten och har efter det läst hans bok om Jesus (har glömt titeln), som var mycket läsvärd – rekommenderar den starkt!
Han har också skrivit en fortsättning på Blindheten. Klarsynen heter den. Men även om premissen är lovande – plötsligt röstar nästan alla invånare blankt i de allmänna valen. Hur skall regeringen hantera detta? – så tycker jag inte om den lika mycket.
Kanske är den för öppet politisk?
Kanske var det helt enkelt inte vad jag förväntade mig?
Kanske spelar det ingen större roll?
Visste inte att det fanns en fortsättning, tror nog jag måste testa den trots allt!
Det är en väldigt fristående fortsättning…
Kanske får bli Jesusboken då!
Jag blev oerhört positivt överraskad av Blindheten, tycker den är helt fantastisk!