En riktig nostalgitripp

När jag läst ut Halva liv började jag direkt med Bekantas bekanta som utspelar sig i 90-talets Stockholm. Inledningsvis var jag lite orolig. Skulle det här vara en av alla ytliga underhållningsromaner som bara handlade om att ha rätt kläder och tillräckligt många bekantas bekanta för att lyckas?

Jag hade som tur var fel. Visserligen finns många av ”ytlighetsingredienserna”, men Bekantas bekanta är definitivt mer än yta. Vi får möta Daniel, som också är känd som Malin Melanom,  en lätt överviktig drag queen på gränsen till genombrott. Drag queen, inte transvestit för ”en transvestit är liksom mer Moa Martinsson och en drag queen är mer Jackie Collins”. I väntan på succé designar han istället teaterkostymer.

Daniel är hemligt kär i den djupe regissören Joshua, men precis då han vågar börja hoppas på riktigt glider lillsyrran in och snor honom. Syrran heter Lilly och har just lämnat sin trygga värld för att söka lyckan i huvudstaden. Daniel och Lilly har definitivt ett udda förhållande, gränsen mellan kärlek och hat är tunn ibland.

Ett mer kärleksfullt förhållande har Daniel däremot med sin bästa kompis Camilla, som återvänder till Sverige efter några år i USA. Livet där har inte varit en dans på rosor och när Lilly får reda på några av hennes hemligheter går det sådär. Camilla hade för länge sedan en hit med ett punkband, men därefter har karriären stagnerat. Nu hoppas hon på en ny chans, men det är svårt att få göra den sorts musik hon vill. Hon hoppas också på en ny chans med kärleken Carlo, men han planerar att gifta sig med någon annan. Det krävs helt klart ”en drag-queen för att stå ut med en drama-queen” som Camilla själv konstaterar och vänskapen håller trots att Lilly försöker förstöra den.

Musiken är viktig i Bekantas bekanta. Varje kapitel har fått namn efter en gammal hit och det är kul att bli påmind om alla låtar som jag mer eller mindre glömt. Strandberg skriver i förordet om 90-talet som ett årtionde där känslan spelade stor roll. Mitt 90-tal började egentligen på riktigt 1993 när jag tog studenten, åkte till England och därefter tillbringade oräkneliga kvällar på Kårens Humanistpub på torsdagar och Kompaniet eller Magasinet på helgerna. Indie var mer min grej än eurotechno, men jag blir ändå nostalgisk av bokens soundtrack.

Roligt är också att återse några bekanta från Halva liv, för visst måste Daniels och Lillys styvpappa Gunnar vara samma Gunnar som är son till Solveig i Halva liv?! Petra, Carlos nya flickvän är i alla fall Jessicas väninna. Det vet jag att jag läst någonstans, men jag minns inte var.

Jag gillar Mats Strandbergs sätt att skriva. Det är enkelt och rappt. Jag gillar också hur han byter perspektiv och låter de olika personerna komma till tals, utan att det någon gång blir rörigt. Det är vasst, roligt och samtidigt levereras ett bra budskap. Det handlar om att våga leva det liv man vill, att våga stå på sig och inte låta andra styra. En bra bok, inte fantastisk som Halva liv, men en bra bok. Nu ska jag läsa Jaktsäsong innan jag börjar längta efter nästa bok. Frågan är om inte Mats Strandberg skriver Sveriges bästa chic-lit, dessutom med både queer-twist och visst djup.

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s