Hur är det i förskolan?

Det blir mycket jämställdhet nu, men för mig är det en väldigt viktig fråga. På NetWorking skriver Emma ett inlägg om hennes dotters förskola där pojkarna verkar få mer uppmärksamhet än flickorna. Vill i samband med detta tipsa om en bra bok Genuspedagogik av Kajsa Svalemyr som handlar om genusarbete på just förskolan. Boken har några år på nacken, men är ständigt aktuell. Det finns en del klockrena exempel som tydligt visar hur olika krav vi ställer på flickor och pojkar. Pojkar skriker högst och är stökiga, alltså får de först hjälp att ta på sig kläderna när de ska ut och att ta av sig när de ska in. Det blir lugnast så. Pojkarna får också ordet utan att räcka upp handen, istället kan de bara skrika rakt ut. Det blir lugnast så. Om pojkar inte plockar undan efter sig får de slippa iväg utan tjat, medan flickor blir tillsagda igen så att de verkligen lyder. Det blir lugnast att undvika tjat och konflikter med pojkarna. De blir ju så arga då.

Lysande är exemplet med lunchborden. Killarna grymtade "öh" och en tjej skickade vad de ville ha. Lärarna uppmärksammade detta och flyttade eleverna så att tjejerna satt för sig och killarna satt för sig. Vid tjejbordet visste de inte riktigt vad de skulle göra när de inte hade någon att hjälpa och vid killbordet satt de små pojkarna och sa "öh" utan att någontng hände. Tillslut lärde de sig såklart att konversera och be om att få smöret och på båda borden blev det trevligare eftersom de faktiskt började prata med varandra istället för att bara muttra och skicka.

Jag har ett exempel på olika behandling från mina grabbars förskola. Jag skolade in lillebror och det var dags för julgransplundring. Några av de små killarna sprang omkring och stökade lite. En fröken bad ett par av de stora killarna att de skulle ta småkillarna i hand och dansa med dem. Nej, vi vill inte, sa de stora killarna. Okej, sa fröken och frågade istället två äldre flickor. Nej, vi vill inte, sa tjejerna. Jo, kom igen nu, sa fröken. Ne, vi vill inte, sa flickorna igen. Jo, ta dem i hand nu så att vi kan fortsätta, sa fröken och tjejerna lydde.  Enligt Svalemyr är detta vanligt, killarna slipper om de säger nej, men tjejerna blir övertalade. Det ställs alltså högre krav på tjejerna att vara "hjälpfröknar". Vanligt är också att man placerar ut lugna flickor så att de får ta hand om de stökiga killarna. Det har jag själv gjort i skolan, det bir ju lugnast så.

Hjälp vad hemskt egentligen. I grupparbeten tänker läraren ofta att det är viktigt att det blir gjort och sprider ut de stökiga och de lugna. De lugna blir då "hjälpfröknar". Det har jag helt slutat med och resultatet blir bra. Om tre stöknissar hamnar i samma grupp så löser de uppgiften. Det handlar om att det faktiskt är bra att ställa krav på alla och genom att det inte ställs krav på stökiga killar lär de sig att de är hopplösa och ändå inte kan bidra med något. Jag tror att detta bidrar till att det faktiskt går sämre för killar än för tjejer i skolan. Krav är bra, man växer med krav!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s