Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Så kom den då, efter månaders väntan i bibliotekskön: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein. Jag började läsa direkt, de andra böckerna jag höll på med fick vänta. Några timmar tog det, i ett rasande tempo. Det går inte att läsa Heberleins bok långsamt, tempot i språket är maniskt och tillåter inga andetag eller pauser. Jag följer med spänning Anns liv under några månader i hennes försök att förklara för sin familj varför hon inte vill leva. För leva vill hon inte, men inte heller dö. Jag lider med henne när hon försöker framstå som lugn och samlad, hon har ju allt, inte kan hon bryta ihop. Men bryter ihop gör hon. Gång på gång. Trots att hon mår skit stannar hon inte riktigt upp. Hon tackar jag till uppdrag efter uppdrag. Både för att hon behöver pengarna, men också för att hon inte kan eller vill säga nej. I augusti det året boken skrevs lyssnade jag på Ann Heberlein när hon talade om sin bok Det var inte mitt fel på skolan där jag arbetar. Hon fascinerade mig. På samma gång så skärpt, men samtidigt så manisk. Hon utstrålade energi, men samtidigt desperation. Nu förstår jag varför.

Jag tyckte mycket om boken och även om min berg- och dalbana inte är lika vansinnig kan jag känna igen mig i hennes sätt att resonera. Det är en virvlande resa in i hennes hjärna och jag är glad att jag följde med!

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s