Lyrikminnen 1

För drygt tio år sedan, när jag litteraturvetenskap på universitetet fick vi en mysig uppgift av vår lärare. I grupper om fyra skulle vi ordna en ”Diktläsarkväll”. Vi satt framför brasan hos en av gruppmedlemmarna, drack rött vin och läste våra favoritdikter för varandra. Om jag blundar kan jag fortfarande höra L:s röst när hon läser Tag mig-Håll mig-Smek mig sakta.

Tag mig. – Håll mig. – Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand – för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.

Gå ej från mig. – Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå?
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

*

I natt skall jag dö. – Det flämtar en låga.
Det sitter en vän och håller min hand.
I natt skall jag dö. – Vem, vem skall jag fråga,
vart skall jag resa, till vilket land?
I natt skall jag dö. – Och hur skall jag våga?

*

I morgon finns det en ömkansvärd
och bittert hjälplös stackars kropp,
som bäres ut på sin sista färd
att slukas av jorden opp.

Advertisements
Det här inlägget postades i Funderingar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lyrikminnen 1

  1. Lotta skriver:

    Vad härligt det var! Just denna kväll tänker jag också på ibland, framför allt när vi läser dikter i skolan. Och denna dikt är fortfarande en favorit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s