Om Gud

Om Gud

Till vår bokklubb i fredags läste jag Om Gud av Jonas Gardell. Det blev en ganska intressant diskussion om religion, kristendom, barnatro, barnuppfostran och mycket annat. Många hade gett upp halvvägs och jag förstår dem på ett sätt eftersom boken är väldigt teoretisk. Jag har läst en del religion på universitetet så allt var inte nytt för mig och därmed inte heller lika svårforcerat. Jag är egentligen allergisk mot hundöron i böcker, men kunde inte låta bli att vika ner vissa sidor som var mer tänkvärda än andra. Jag tycker att Gardell har skrivit en bra och tänkvärd bok och ser fram emot att läa Om Jesus också!

”Vi försvarar inte Gud genom att vara okritiska. Vi blir inte mer gudfruktiga för att vi anammar allt som står och blundar för motsägelser, vidskepelser och det som faktiskt är generande primitivt och irrelevant.” (s.135)

Bibeln är en motsägelsefull bok skriven av ett gäng personer under en lång tid. Jag tycker som Gardell att det är viktigt att välja sin väg när man läser Bibeln eftersom man omöjligen kan följa allt. Han gör det lätt för sig och menar att det handlar om att välja kärlekens eller hatets värld. Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är så enkelt, men visst är det så att det finns mycket brutalitet och hat i Bibeln som jag förstår att vissa extrema religiösa grupper kan använda som ursäkt då de utför massakrer i Guds namn. Jag har svårt för den synen på religion. Om det finns en Gud vill jag mycket hellre att han ska vara en god och kärleksfull sådan istället förd en svartsjuke, cyniske Gud som Gardell målar upp.

Jag älskade min Barnens Bibel när jag var liten och läste i den varje dag till mina föräldrars förskräckelse. Precis som Gardell minns jag väldigt klart bilden av Salomon som är beredd att hugga ett spädbarn i två delar eftersom två kvinnor träter om vem som har rätt till barnet. En av kvinnorna är beredd att ge barnet till den andra och blir därför den som Salomon ger barnet till då hon älskar det som en sann moder. Fortfarande fascineras jag av Bibeln och dess berättelser, men det är mycket jag har svårt för som t.ex. arvssynden. Det är för mig en helt absurd tanke att barn skulle födas som syndare.

Jag vill dock tro som Amos att det inte är ritualer som högmässor och julottor som är det viktigaste utan istället kärleken till din näste. ”Kom inte till mig med era korstecken, era psalmsånger, era knäfall, era krucifix, era böcker – för jag hatar dem! Älska istället varandra! Gör istället det goda, mätta den hungrige, ge den nakne kläder och den hemlöse någonstans att bo! Då utför ni min vilja, då utför ni den gudstjänst som jag vill se! (s.194) Jag förstår att Gardell döpt sin son till Amos för det här är en klockren beskriving av vad jag skulle säga är religion när den är som bäst.

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s