Jag blir så trött! Eva Rusz uttalande om hur jämställdhet förstör relationen är riktigt irriterande. Tack till ”Skriet-Rebecca” som uppmärksammade mig på denna ”nyhet”. Vad menar Rusz egentligen? Att männen måste få leka för sig själva? Att alla män i karriären måste ha en hemmafru för att lyckas?
Visst är det så att det ställs orimliga krav på många kvinnor idag. Att fixa både karriär och göra det mesta hemma leder säkerligen till hjärtinfarkt för många, men lösningen kan väl knappast vara att kvinnor ska avsäga sig sin karriär och resa tillbaka till 50-talet? Och hennes tankar om föräldraledighet gör mig om möjligt ännu mer mörkrädd. Bolla ungarna fram och tillbaka? Ett barn har två föräldrar. Att de delar på tiden med barnet kan knappast likställas med att slänga runt barnen till vem som än må vara intresserad.
Tur att Gudrun Schyman alltid gör sin röst hörd när det behövs. Jag håller med, det här kan mycket väl vara det mest korkade jag har hört!
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Yes! Bra skrivet. Jag orkade inte ens utveckla mitt resonemang. Det är bara så tröttsamt. Jag har hört det så många gånger. Hur jämställdheten dödar passionen, relationen, kärleken. Jag skulle inte kunna känna kärlek till en man som tycker att jag ska göra mer än honom. Att min tid, vänner, jobb, intressen är mindre värda än hans…
Visst är det tröttsamt, men kanske mest skrämmande att det 2009 fortfarande finns sådana åsikter. Håller på att läsa er bok, den är bra!
Men det är inte första gången Eva Rusz uttrycker sig minst sagt OGENOMTÄNKT (eller på ren svenska: korkat). Ofta när jag har läst artiklar av henne så har jag funderat över ”hur tänkte hon här”?
Så jag instämmer i kören:
HEJA GUDRUN!