Den frågan ställer en brittisk hemmafru i en artikel i Aftonbladet. Det finns många svar på den frågan. Ett är att de flesta föräldrar självklart vill det, men att föräldar faktiskt är både mammor och pappor. Även Terri Eriksson undrar vad papporna tycker. Vill de verkligen vara borta mer från sina barn? På samma sätt som det blir svårare för kvinnor att konkurrera på arbetsmarknaden om pappan inte är hemma är det svårt för papporna att ta plats i familjen om mammorna är hemma på heltid. Ska inte pappporna också få vara hemma med sina barn? Det är tydligen ingen rättighet som den brittiska hemmafrun tycker att män har. Istället ska de, som många småbarnspappor, arbeta mer än någonsin för att försörja barn och hemmafru. För vems skull? För barnens? Nej det tror jag inte då barn behöver båda sina förädrar. De behöver definitivt också lugn och ro och kortare dagar på dagis, men vad är det som hindrar att båda går ner lite i tjänst?
Jag har grymt svårt för det konserverande av könsroller och den tillbakagång i jämställdhet som pågår just nu. Jag tycker absolut att man ska fundera på hur mycket man ska jobba om man har små barn, men vad är det som säger att det alltid ska vara mamman som är hemma. Sett i ett längre perspektiv är det förödande för alla parter. Mamman får svårt att ta upp sin karriär, lönetvecklingen blir kass och pensionen ska vi inte tala om. Jag skulle aldrig vilja riskera min ekonomiska och yrkesmässiga trygghet för att vara hemma på heltid med mina barn. Pappan får en sämre relation till sina barn och missar deras vardag. Dessutom är jag säker på att ett jämställt förhållande är mer hållbart. Eva Rusz får säga vad hon vill.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Håller med om att det är konstigt att så många pappor inte stannar hemma mer.
Det finns väldigt få argument som biter på mig när föräldrar förklarar varför det är självklart att mamman ska vara hemma ett år och pappan tre månader.
En kompis hade för övrigt en pojkvän som tyckte att det var självklart att hon som mamma/kvinna skulle ta mer ansvar för deras eventuellt kommande barn. Skaffar man barn ihop är det ens förbannade sklydighet att dela ansvaret.
Bra och nyanserat skrivet! Nu har jag också tyckt till om saken!
Sakta sakta går vi framåt mot ett samhälle där alla får vara duktiga både hemma och på jobbet. Där både stor och liten kan vara blyga, arga, glada, omhändertagande osv… Tänk vilket samhälle det blir men vi har rätt långt kvar…
Väldigt sakta tyvärr. Det är verkligen två steg fram och ett tillbaka, eller snarare ett fram och två tillbaka just nu.
Mammorna hindrar i många fall papporna
att vara hemma. De vill själva ta ut
så mycket som möjligt av ledigheten.
Sen får pappan ta det som ev blir över.
http://www.dn.se/nyheter/politik/kvinnor-hindrar-pappaledighet-1.640699
Siri, absolut är det så det tror jag också. Det är ännu ett skäl till att arbeta för jämställdhet både för att män och kvinnor ska må bättre!
Visst får man vara hemma men kom inte och gnäll sen när du får låg pension. vad gör ”hemmafruarna” om mannen dumpar dom mitt i ”hemmafrukarriären”? Eller strax efter.