Gubbarna hade kul på jobbet!

När jag lämnade grabbarna hos mamma och pappa regnade det fortfarande. Jag satte på U2 i bilen för att ladda lite och Storebror älskade det. Han börjar gilla musik på riktigt och det ska gärna vara mycket gitarrer. När vi kom fram visade jag honom en bild på bandet och han konstaterade snabbt att de var gubbar, men att de sjöng bra. Väl inne i den stora staden hade regnet upphört och när vi tagit oss in på Ullevis plan bröt solen igenom. Tack alla vädergudar, det gjorde ni bra!

Planen ja, hur man kan ställa sig där när man som jag är 1.60 lång är en gåta. Jag lyckades dock se rätt hyfsat med kramp i både vader och rygg som resultat visserligen, men det var det värt. Visst hade det varit trevligt om alla i publiken var lika lång. Kunde man inte förbjuda hoppande tvåmetersmän på ståplats? 😉

Först ut var Snow Patrol och de gjorde ett riktigt bra jobb. Hur kul kan det vara egentligen att gå på scenen i en halvfull arena där alla vill lyssna på ett annat band. Hemligheten kanske är att låtsas att alla egentligen är där för att titta på det egna bandet, eller som Gary Lightbody gjorde, skämta om att ingen egentligen väntar på något annat än U2. Måste dock säga att jag gillade deras låtar. Frågan är om U2 eller Grey´s anatomy gjort mest för deras karriär?

Därefter en riktigt lång väntan på de irländska storheterna med Paul Hewson i spetsen. Scenen var riktigt cool, men hur länge som helst vill man inte stå och titta på den. Tillslut kom de dock och trots att jag inte lyssnat så mycket på senaste plattan började det rätt bra. Breathe och No line on the horizon funkade bra, men sedan blev det en tillfällig svacka innan Beautiful Day en av mina favoriter. Kul att bandmedlemmarna vandrade omkring på broar ut i publikhavet så att man kom riktigt nära trots att man, som vi, stod en bit från scenen.

Mysterious ways är makens favorit och han var riktigt lycklig att den spelades. Trots att efterföljande One är fantastisk var det lite synd att de inte öste på ett tag till när de började komma igång. Lite roligt att mobiltelefonerna ersatt tändarna som stämningshöjare och lite ironiskt att man tidiare hade kameraförbud under konserter. Nu fotograferades det hela tiden med alla inbyggda mobilkameror.

Bäst var min absoluta favorit Stuck in a moment och de gamla godingarna Sunday bloody sunday och Pride. Mitt under Pride, när alla gamlingar sjöng och hoppade som galna vände sig en av tonåringarna ramför till sin kompis och skrek ”är den här känd eller?”

Mysig var även den lilla hyllningen till Michael Jackson när Desire övergick i Don´t stop til you get enough. Jag tycker också att det är hedrande att U2 tog tillfället i akt att stötta och hylla Aung San Suu Kyi.

Det är inte ofta jag går på konsert längre, men jag är glad att jag kom iväg igår. Förra gången U2 var här var vår för tidigt födde och mycket lille Storebror bara ett par dagar så då kunde vi inte gå. En härlig kväll på Ullevi och en bra konsert. Gubbarna orkade längre än vi! Hade varit kul att dansa med dem på Nefertiti annars.

Annonser
Det här inlägget postades i Musik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s