På bloggen Networking hittade jag länken till ett debattinlägg från norska Aftenposten som handlar om den största vinsten av delad föräldraledighet och delat ansvar för barnen, nämligen att barnen mår bättre. Skälen för att mammorna är hemma istället för papporna är oftast väldigt dåliga. Inte sällan anges ekonomin som skäl, konstigt nog oavsett vem som tjänar mest. Ett eget företag betyder dessutom att pappor inte kan vara hemma, medan egenföretagande mammor tycks klara det utmärkt.
Fred Johan Ødegård som skriver artikeln har helt klart rätt i att det primärt ska handla om barnens rättighter, inte mammans eller pappans. Att barn mår bättre av att pappor är hemma mer och delaktiga i deras uppväxt är självklart det viktigaste. Dessutom mår troligen papporna bättre och får högre livskvalitet. Det är lite det jag ville få fram i ett tidigare inlägg här. Även om jag gillar många av de ”bieffekter” som han kallar det, dvs ökad jämställdhet på arbetsmarknaden och minskade löneskillnader.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Håller helt klart med – barnens välmående måste komma först och det är klart att barnen mår bäst om de har tillgång till båda sina föräldrar och har en nära relation till dem. Allt annat är (positiva och viktiga) bieffekter.
Befriande att läsa! (ditt inlägg alltså, jag orkar inte klicka mig vidare, målningstrött som jag är).
Absolut – barnens rätt till båda föräldrarna ska komma i första rummet. Sen håller jag med om alla positiva bieffekter som kommer av delad föräldraledighet, dem får man liksom på köpet.