Smaken är verkligen som baken

Jag älskar Bodil Malmstens böcker om Finistère. Speciellt Kom och hälsa på mig om tusen år som jag slukade.  För någon vecka sedan pratade jag sommarläsning med en väninna och hon hade läst samma bok och tyckte den var fruktansvärt tråkig. ”Vem vill läsa om andras problem med mullvadar i trädgården? undrade hon” Ja, jag till exempel.

När jag läst och hyllat Haruki Murakamis Norweigan Wood hittade jag en tråd hos Bokhora som handlade om hur pervers och sexistisk  boken var. Jag hade inte alls tänkt så när jag läste den och blev nästan lite upprörd. Det var däremot ganska roligt att läsa alla tematrios om outlästa böcker i veckan. Jag hittade flera favoriter bland de böcker som andra aldrig orkat läsa ut.

Upprörda kommentarer fick jag istället då jag varnade för Mary Ann Shaffers Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap som alla andra verkar älska. Efter att ha sågat Östermalmsmorden fick jag en kommentar från Maria som älskar Lars Bill Lundholms böcker.

Det är spännande med smak och nästan ett lite känsligt ämne. När någon kritiserar det man gillar blir jag (och många med mig verkar det som) nästan lite upprörda. Kritiserar du min boksmak kritiserar du mig, eller vad är det egentligen vi känner? Och vad är det som gör att vi tycker så olika? En sak är säkert erfarenheter och en annan ganska viktig är timing. En bok som läses vid rätt tillfälle är fantastisk även om den vid ett annat tillfälle inte alls skulle ha gjort samma intryck. Jag tyckte till exempel väldigt mycket om Alkemisten, alla bokbloggares hatbok nummer ett, som jag läste mitt i min 30-årskris när jag varken visste ut eller in. Den fick mig att fokusera i alla fall lite mer rätt.

Det roliga med att läsa bokbloggar är inte bara att få boktips, utan också läsa om andras åsikter om böcker man själv redan läst. Det är som att söka efter en filmrecensent som man vet gillar samma filmer. Nu söker jag istället efter min perfekta bokbloggartipsare!

Hur är det med dig? Vilka är dina toppar och bottennapp? Har du hittat någon bokbloggare som du litar på?

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Smaken är verkligen som baken

  1. Maria skriver:

    Jag älskar att läsa bokbloggar – där kan jag försvinna bort i flera timmar och läsa vad andra bloggare tycker och jag får massor av härliga boktips. Jag tycker att det tvärtom är spännande att läsa när andra har en annan åsikt om en bok. Ibland ser man då boken ur en annan synvinkel och får ett annat perspektiv. Usch, vad tråkigt det skulle vara om alla tyckte likadant.

    Den senaste tiden har jag också föredragit att läsa privata bloggares recensioner av böcker hellre än dem som står på kultursidorna. De känns mer äkta på något sätt, att åsikterna kommer direkt från hjärtat. Mitt ”problem” har nu snarare blivit att alla privatbloggare givit mig så mycket lästips att jag inte förstår när jag ska få tiden att läsa allt. Men det är ett härligt i-landsproblem.

    Jag tycker att det är roligt att läsa hur olika böcker uppfattas och vad man har fått ut av den. Hur olika det verkligen kan vara. För en boknörd som mig själv finns det ju ingenting bättre än att diskutera en bok! =)

  2. Vixxtoria skriver:

    Det finns ju vissa bloggar man litar mer på än andra. Men just när man tänker att ”den där bloggen brukar ge träffsäkra tips”, så kan det dyka upp något som man hyllas, som man själv verkligen hatar.

    Men att diskutera bra och dåliga böcker kan bli ett känsligt ämne. Dels tror jag (som du tar upp) för att det är som att man kritiserar en annan människa (och då inte bara hennes smak, utan verkligen _henne_). Det är svårt för många att skilja på sak och person. För att återknyta till debatten tidigare i veckan handlar väl också detta mycket om hur van man är att diskutera litteratur. Ju mer man kan sätta ord på det man gillar eller inte gillar med en bok, desto lättare blir det ju att inse att boken inte är en själv. Förståelsen fördjupas, men blir inte nödvändigtvis sämre.

    Men sysslar man endast med känslomässig identifikationsläsning så innebär all slags kritik ett hot mot de egna känslorna och upplevelserna.

    Jag tycker också (oftast) att det är spännande att man tycker så olika om böcker. Men jag gillar inte de där omdömena som liksom slentrianmässigt slår fast att något är bra eller dåligt, och där man inte får några goda argument för det hela. Om någon säger att … låt oss säga ”Rosens namn” är en dålig bok, och sedan förklarar det med att man inte gillar historiska romaner, inte gillar munkar, medeltid eller filosofiska resonemang – ja, då är det ganska lätt att begripa att den boken inte gick hem. Men om man bara säger ”jag gillade inte den, den var tråkig”, så kommer man ju inte längre i diskussionen, utan kan bara bli arga på varandra.

    Med erfarenhet och framför allt hjälp till en mer medveten läsning kan man ju så småningom uppskatta böcker som man inte tycker är bra, därför att de har andra kvaliteter.

  3. a-lo skriver:

    Bra och intressant skrivet! Tror det ligger mycket i det du tar upp om att bloggare känner att de blir personligt kritiserade om deras boksmak inte faller andra på läppen. Men egentligen är det ju väldigt berikande att ha olika åsikter.

    Har en liten bokklubb ihop med några andra, och det hade ju varit dödstråkigt om vi tyckt lika om allt. Ofta kan jag nu komma dit med en rätt tvärsäker inställning, men få en massa intressanta perspektiv och ögonöppnare under kvällens gång som ger väldigt mycket.

    Och som du nämner, man kan läsa samma bok vid två olika tillfällen och ha så olika uppfattning om den. Det händer mig nästan alltid när jag läser om böcker (och det händer iofs att jag tycker att jag själv var rent pinsam som gav en del böcker högt betyg..)

  4. Lilla O skriver:

    Håller med dig a-lo när man samlas i en bokklubb är det verkligen kul när det blir diskussion. Vi läste t.ex. Flyga Drake som jag älskade, medan någon annan var så provocerad av huvudpersonens handlingar att hon knappt kunde läsa ut boken. Just det där att känna sympati med huvudpersonen är nog viktigt för att uppskatta en bok.

    Håller också med dig Vixxtoria, det ska vara konkreta hyllningar och sågningar. Annars är det inte alls lika kul att läsa. Ibland är det dock svårt att sätta fingret på vad det är som gör att man tycker om eller inte tycker om en bok.

    Maria, jag har samma problem som du. Man får otroligt många boktips genom att läsa alla bokbloggar, men mindre tid att läsa böckerna.

  5. klotho skriver:

    Vissa böcker kan också vara känslomässigt laddad läsning, för man läste det i en speciell period av sitt liv och sen kommer då någon annan och dissar den och då ser man inte att det är boken som dissas utan det blir personligt. Jag har vissa böcker som betyder mycket för mig, men som kanske inte litterärt är så bra, för jag läste dem/upptäckte dem vid speciella tillfällen i livet. Å andra sidan så är det böcker som bäst kanske passar att hålla privat, istället för att skriva om dem.

  6. Ping: Bokfrågornas ABC del 11 « enligt O

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s