Veckans bloggtema hos Mymlan är tid.
Arbetstid, undervisningstid, anställningstid, förtroendetid, förskoletid, skoltid, egentid, familjetid, fritid, halvtid, heltid, semestertid, vintertid, sommartid, ungdomstid, kvällstid, nattetid, övertid, deltid, komptid, planeringstid, samtalstid, besökstid, läkartid, lektionstid, kvalitetstid, visstid, mellantid, rekordtid, halvtid, mötestid, sluttid, starttid, nutid, framtid, dåtid, forntid, stopptid.
Tidsbrist.
Hur kan det finnas så mycket tid och ändå vara brist på den?
Mycket av min tid går åt till att fundera över hur jag ska hinna med allt som ska göras. Jag skriver listor och organiserar och blir sedan stressad över hur långa listorna är. Hur ska jag hinna? Inte sällan försöker jag göra lite av varje med resultatet att ingenting blir gjort och ingenting kan bockas av listan.
Gör en sak i taget. Ett enkelt råd som är väldigt svårt att följa.
Jag vill kontrollera min tid, inte bli kontrollerad av den. Jag vill känna att jag har tid att leva, tid att göra saker som får mig att må bra, träffa människor som ger mig energi. Varför gör jag inte bara det då? Varför är det så lätt att stressa upp sig över alla måsten istället för att avsätta tid för det som verkligen betyder något? Vad håller vi på med egentligen?
Jobba, jobba, jobba.
Stressa, stressa, stressa.
Pussla, pussla, pussla.
Köpa, köpa, köpa.
Är det livskvalitet?
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Ibland är det bättre att göra listor på vad man gjort och inte (bara) på vad man ska göra. Då ser man vad tiden har tagit vägen, och kan lättare känna tillfredsställelse över det man åstadkommit, i stället för frustration över det man inte hunnit med.
Ibland brukar jag också göra (mentala) listor över saker jag är tacksam för. Som att jag har arbetstid (och inte är arbetslös). Som att jag har tid att sitta med dottern i knät och se på Pingu. Som att jag hann plocka in i diskmaskinen i morse (vilket jag inte alltid hinner). Som att jag inte är förkyld är särskilt allvarligt sjuk på annat sätt, vilket gör att jag kan orka mer idag. Som att jag lever, att solen skiner, att jag har fått ynnesten att lära mig läsa, och dessutom har en rasande snabb jobbdator som jag får lov att bära hem varje dag.
Tillägg: Jag menar alltså att jag känner igen mig väldigt väl i din tidspressbeskrivning, och så försökte jag illustrera vad som ibland (men sällan mitt i värsta stressen) hjälper mig. Det ser visst lite beskäftigt ut, men det var inte meningen 🙂
Förstår precis vad du menar! Vi hinner med en hel del trots allt. Mitt höstlöfte är att berömma de som gör något bra lite mer. Det blir trevligare då!
Det allra bästa är:
Gör inga listor.
Slide, som pingvinen säger i Fight Club.
Slide.
Slide låter onekligen smidigt, men är nog tyärr inget för mig. Sitter för mycket fast i ”duktiga flickan träsket” för att helt kunna skippa kontrollen!
Tack för ditt besök! Visst är det alltid kul att träffa på helt annorlunda tankar om en sak man tänker på 🙂
Du är i en tidsfälla – en sådan som ambitiösa människor ofta hamnar i. Det blir som en drog – man blir styrd – kan inte ta sig ur – vet så väl att det är fel.
Själv gick jag ”ordentligt i väggen” – därefter börjar mitt nya sunda liv – jag är god vän med tiden numera.
Livsviktigt att få balans mellan ”måsten” och ”egenbehov”! ”Måsten” får aldrig låtas inkräkta på ”egenbehoven”.
Lycka till önskar jag av hela mitt hjärta!
Måste är ett hemskt ord och jag försöker verkligen tänka Jag vill/vill inte istället för måste eller borde. Kämpar för fullt med att bli vän med tiden, men det är svårt att byta bort sitt överambitiösa jag. Tack för din kommentar. Kommer säkert att kika in till dig igen i framtiden!