Det här med betygsinflation

Att det existerar betygsinflation är ingen nyhet. Björklund påpekar riktigt att det pågått under säkert femton år. Så långt håller jag med honom, men hans förslag till hur problemet ska lösas gillar jag inte. Fler nationella prov och central rättning kan verka som ett bra förslag, men det innebär också att provfokuseringen i skolan blir större och därmed är risken stor att det är faktakunskaper som kommer att testas. Detta rimmar illa med de betygskriterier vi har idag som lägger stort fokus på elevens förmåga att analysera och tänka själv. Att istället förorda en undervisning som helt fokuserar på nationella prov och därmed  en undervisning som går ut på att mata eleverna fulla med de kunskaper som ska rapas upp där, är ännu ett exempel på Björklunds begränsade kunskaper om undervisning och betygskriterier. Endast prov med flervalsfrågor där eleven kryssar i ett svar kan bedömas objektivt. Inte ens en central rättning kan objektivt bedöma svar där eleven analyserar, problematisera och skriver ner egna tankar. Är det verkligen faktabaserade ”kryss-prov” vi vill ha? Eller elever som rapar upp fakta istället för att tänka själva?

Ska skolor som sätter för höga betyg i förhållande till resultaten på de nationella proven straffas? Återigen en förenkling av verkligheten. Om det är väldigt stor skillnad ska detta självklart undersökas, men det finns fler prov än de nationella och det finns ibland goda förklaringar till varför en elev får ett annat betyg i slutbetyg än vad han eller hon uppnått på ämnets nationella prov.

Jag är för att skolor kontrolleras och skolor som avviker väldigt mycket i betygsstatistiken ska definitivt undersökas. Jag anser dock att det är bra mycket viktigare att anställa behöriga, kompetenta lärare och ge dem tid till gemensam planering och rättning. Att en lärare ensam betygssätter en elev är orimligt. Gemensam bedömning är en form av egenkontroll som jag av egen erfarenhet vet ger goda resultat. Det kräver gedigna kunskaper om betygssättning och en levande pedagogisk miljö i skolan för att få en professionell och korrekt betygssättning.

Min erfarenhet säger mig också att många av de obehöriga kollegor jag haft väldigt ofta sätter höga betyg. De har ingen erfarenhet av att bryta ner och problematisera betygskriterierna och sätter allt för ofta betyg med hjärtat än med hjärnan. Det är alltid tråkigt att inte kunna sätta ett högt betyg på en elev, men att eleven blir ledsen är inte skäl nog att höja ett betyg.

Att skolan genom bra betygsstatistik ska få gott rykte är inte heller skäl nog att sätta för höga betyg.  Många friskolor har både stor andel obehörig personal, samt en orimligt hög betygsstatistik. Det är oroande. Det som behövs är dock utbildning och dialog, inte en centralt styrd skola.

Ge  konkurrens om eleverna  orättvisa betyg som påstås på DN debatt? Ja det tror jag definitivt. Yta, status och pengar är ofta   viktigare  än  kunskap idag. Elever genererar pengar i form av skolpeng och ett högt betygssnitt ses av många som ett tecken på hög utbildningskvalitet. Det är möjligt att det är så ibland, men jag tror tyvärr att det är långt ifrån alltid.

Det här inlägget postades i Skolsnack och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det här med betygsinflation

  1. ANDJELKO skriver:

    85% Svenska akademiker är socialuppgraderade i akademiska examen utan
    kompetenskravet, komik bygger ofta på upprepning i SVT av Svenska akademikernas
    super modell med dynamiska största hjärnor som slukar årligen i miljardeer kronor i onödan.

  2. Anna Ljungdell skriver:

    Tack för ditt kloka och initierade inlägg i debatten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s