Vad är ett bra språk?

När jag skriver om böcker jag läst blir det ofta någon kommentar av språket. För mig är språket väldigt viktigt. Ett bra språk kan få mig att läsa ut en kanske inte så bra historia, medan ett dåligt och irriterande språk får mig att sluta läsa efter bara några sidor. Det är lätt att avgöra om man som läsare tycker om språket eller inte, men det är riktigt svårt att förklara vad det är som är bra och mindre bra. Språk är en smakfråga och därför är det egentligen väldigt viktigt att få en tydlig beskrivning av hur språket är för att kunna avgöra om det är något som kan tänkas vara ”rätt” i alla fall för mig.

Flyt är min definition av ett bra språk har jag märkt. Jag tycker inte om när läsningen hakar upp sig och jag behöver läsa om. Ett språk med flyt behöver inte vara enkelt, men det ska vara lätt att ta till sig. Flyt kan finnas i en dikt på engelska som jag egentligen inte förstår helt, men som är vacker rent ”musikaliskt” dvs att det låter vackert. Jag tycker om språk som påminner om lyrik. Korta och långa meningar som blandas. Metaforer, liknelser och annat som gör texten lite vackrare.

Jag har svårt för författare som använder ett komplicerat språk utan egentlig anledning. Som försöker vara djupa, men inte riktigt har full kontroll över språket. Därmed inte sagt att jag vill att författare helt undviker komplicerade ord, tvärtom tycker jag om annorlunda ordval, men det ska vara naturligt inte krystat. Vad som är krystat eller inte är även det en fråga om smak.

Att personer och miljö beskrivs är viktigt. Jag har däremot inget behov av att få långa beskrivningar av vilka smycken och kläder personerna har på sig i alla fall inte om det handlar om ren produktplacering och märkeshysteri. Däremot tycker jag att det är väldigt viktigt att få veta hur de känner och tänker och jag vill gärna få den information om deras yttre om det är viktigt för att få veta mer om personligheten. För miljöbeskrivningar gäller detsamma. De ska ha en funktion och inte kännas som utfyllnad. I en bok på hundratals sidor kan det lätt slinka med flera sidor beskrivning i taget och det är med få undantag ganska meningslöst.

Dialog är bra, men den får inte ta över helt. Jag vill inte att sida upp och sida ner ska fyllas av dialog och att alla beskrivningar ska få stå tillbaka. Möjligen i en ungdomsbok, men då ställs det samtidigt ännu högre krav på att språket ska vara verklighetstroget. Jag vill att personerna i boken ska leva och prata, men inte hela tiden.

Det är svårt att beskriva språk. Ni märker, det blir flummigt och otydligt när jag ska förklara.

Hur skulle du beskriva ett perfekt språk?

Advertisements
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vad är ett bra språk?

  1. Maria skriver:

    Vilket bra inlägg! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det är ju så mycket diskussioner om vad som är ”bra litterärt språk” och ibland blir jag helt hysterisk på dem som är ”finkulturella” och ser ner på annan litteratur.
    Det är ju en sådan individuell sak.
    Den förmodligen bästa boken som är skriven om skrivandets konst är Stephen Kings handbok/memoarer, där han påpekar om hur viktigt det är att ta bort alla ”onödiga” ord. Och det är precis som du skriver att ibland slängs ord in i en text bara för att göra den mer prententiös, med de betyder ingenting.
    Jag njöt verkligen av att läsa detta inlägg och kan bara instämma med vad du skrivit.

    • Lilla O skriver:

      Tack för de fina orden! Att ta bort alla onödiga ord är ett riktigt bra skrivtips. Inte till mina elever visserligen, de behöver lära sig att ordbajsa 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s