Det här med noveller

Egentligen är noveller en väldigt smart form av litteratur. Du läser få sidor, men får ändå en inblick i ett författarskap. Ändå har jag svårt att njuta av noveller. Är det kanske så att det ställs högre krav på en text när den är kort? Inte sällan lämnar noveller mer att önska. Jag vill veta mer om personerna, få fler detaljer, fler perspektiv.

Jag har läst några riktigt fantastiska noveller. Stig Dagerman är en favorit, Guy de Maupassant en annan. Jag tyckte också mycket om novellsamlingen Kyssar på Manhattan av David Schickler. Ändå drar jag mig för att läsa fler novellsamlingar.

Nu har det dock slumpat sig så att högen med novellsamlingar växer här hemma. Jag lånade Thing around your neck av Chimamanda Adichie på biblioteket och visste inte förrän jag öppnade den igår att det var en novellsamling bestående av ”twelve dazzling stories”. Jag vill läsa Adichie och då får jag helt enkelt läsa noveller.

Jag har också  Det andra målet av Jonas Karlsson liggande, beställde just Nobeller en samling noveller av Nobelpristagare. Kanske ska jag också läsa Noveller för världens barn som Lyran tipsade om. Det finns samlingar från flera år. Dags för novelltema alltså!

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det här med noveller

  1. Vixxtoria skriver:

    Jag är ingen novelläsare. Jag menar, jag läser visst noveller, och kan ha behållning av dem, men det är inte min bästa gren, eller min favoritkopp med te.

    Dessutom – hur bra den där idén än verkar med att man kan läsa en novell och på så sätt lära känna ett författarskap, så stämmer det ju inte i praktiken. Vissa författare är eminenta novellister (och ganska usla romanförfattare). Andra är urdåliga på noveller, men skitbra på romaner. Läser man noveller från den senare kategorin får man bara en dålig text som skrämmer iväg en från det som egentligen är bra. Och slutligen den tredje kategorin som faktiskt lyckas lika bra (eller dåligt, hehe) med båda.

    Om du ska dyka ner bland novellerna måste jag tipsa om årets nyupptäckt för min del (med tack till Snowflake och Ingrid): W Somerset Maugham. En riktig novellernas mästare. Korta, kärnfulla saker, med knorr på slutet. Jag skulle t o m inbilla mig att en del av dina elever kan ha behållning av några av dem.

  2. Lilla O skriver:

    Inte min kopp te heller, men nu gör jag ett försök! Tänker dock tillåta mig att hoppa över och/eller sluta läsa om det behövs. Tack för tipset om W Somerset Maugham. Knorrar är bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s