Att våga vara annorlunda

Fler dikter från Topp 100 enligt The Bookworms tittare. Många av dikterna är skriva av stendöda gubbar, men en av de roligaste är skriven av en kvinna. Det är inte ofta lyrik får mig att skratta, men när jag läste Jenny Josephs fantastiska Warning skrattade jag gott.

Är det mer okej att vara udda som gammal? På vilket sätt skulle jag kunna bli en udda dam? Kanske ska jag följa Josephs råd och börja redan nu så att mina vänner, som hon skriver, inte blir chockade när det väl är dags.

Warning

 When I am an old woman I shall wear purple

With a red hat which doesn’t go, and doesen’t suit me,

And I shall spend my pension on brandy and summer gloves

And satin sandals, and say we’ve no money for butter.

I shall sit down on the pavement when I´m tired

And gobble up samples in shops and press alarm bells

And run my stick along the public railings

And make up for the sobriety of my youth.

I shall go out in my slippers in the rain

And pick the flowers in other people’s gardens

And learn to spit.

 

You can wear terrible shirts and grow more fat

And eat three pounds of sausages at a go

Or only bread and pickle for a week

And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.

 

But now we must have clothes that keep us dry

And pay our rent and not swear in the street

And set a good example for the children

We must have friends for dinner and read the papers.

 

But maybe I ought to practise a little now?

So people who know me are not to shocked and surprised

When suddenly I am old, and start to wear purple.

 

jenny_joseph
Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Att våga vara annorlunda

  1. Vilken fin dikt! Helt klart borde man nog våga (och orka) vara lite mer egen och annorlunda. Det är nog bara nyttigt – och helst bör man nog inte vänta till pensionen, det är ju rätt långt dit…

  2. bai skriver:

    For eit herleg dikt! Dette må eg ta med meg vidare.

  3. Vixxtoria skriver:

    En underbar dikt, som på pricken beskriver det jag tänkt göra länge, så fort jag äntligen fått gå i pension: färga håret blått, skaffa mig hörapparat (antingen jag behöver eller inte), tala med gäll röst, slå folk med käppen om de inte gör som jag säger. Och klaga på allt! Åh, vad underbart det ska bli.

    Och allt bara för att gottgöra the sobriety of my youth, för att låna en fras av Joseph, då.

    Skönt att hon inte är stendöd som de gamla gubbarna, förresten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s