Lön efter resultat. Det kan ju verka rimligt om man är säljare, men nu handlar det om lärare. I Trelleborg kan det bli verklighet nästa höst. Lyckas eleverna på de nationella proven får lärarna bra lön. Nämndens ordförande folkpartisten Lars Hemzelius talar sig varmt om förslaget och är övertygad om att det ska röstas igenom. Hans huvudargument är att ”systematik och objektivitet ska ligga till grund för lönesättningen”.
”Det som varit är absurt. Det är som om Volvo hade fokus på hur trevligt det var på jobbet i stället för på kvaliteten på bilarna.” Ja du Lars, nu kanske man inte kan jämföra bilar och elever. Jag hade helt klart inte fått någon lön alls, då mina elever kommer till IV helt utan betyg och alla når inte heller betyg, även om majoriteten gör det. Ibland händer det att någon får VG, men G är standardbetyget.
”Det finns inte någon annan verksamhet där lönen utvärderas utifrån mysfaktor”, säger Hemzelius i SvD. Hur nedvärderande och okunnig får man egentligen vara som politiker? Vad tror han att vi sysslar med hela dagarna? Gullar? Knappast. Så länge en hel yrkeskårs professionalitet ständigt ifrågasätts av populistiska politiker kommer det inte att hända någonting med lärares status. Det är beklagligt.
Lärarförbundet är inte oväntat kritiskt. Eva-Lis Sirén tycker att ”det är beklagligt hur stor okunskap som präglar förslaget från Lars Hemzelius.” Inte så ovanligt när det gäller skolfrågor. Ingen annan yrkesgrupp får stå ut med åsikter av miljoner ”experter” som inte har annat att referera till än sin egen skoltid.
Sirén påpekar också det som Hemzelius inte tänkt på, alla lärare sätter inte betyg.
”Speciallärarna är ett exempel. Och alla de lärare som arbetar med de svåraste eleverna på individuella programmet – ska de få de lägsta lönerna? Man kan göra stordåd i vardagen som ändå inte når upp till ett godkänt. Vad ger det för lön?”
Jag säger som Christermagister: ”Jaha, en bra lärare sätter höga betyg och ser till att eleverna får höga resultat på de nationella proven… Då vet vi!” Det här med betygsinflation är väl redan ett tillräckligt stort problem? Så här skriver Filippa Mannerheim på Dagens Skola om olika sätt att sätta betyg:
”Samhällslärare Anders sätter alltid höga betyg på sina SP-elever. Det vet alla. Både elever och lärare. Han gör det för att det blir bekvämast så. Han får aldrig några klagomål från elever och föräldrar trots att han aldrig ger någon feedback, trots att de flesta får VG eller högre och trots att han aldrig motiverar sina bedömningar. Om han gör några.
Svensklärare Petra undervisar VVS-killar i svenska. Hon arbetar oerhört hårt för att hennes omotiverade killar ska lyckas. De är nämligen måttligt intresserade av litteratur och läsande. Arbetet hon lägger ned på sina killar, blir alltså mycket svårare än Anders lullilull-tillvaro.
Engelsklärare Inga är, till skillnad från Anders, mycket noggrann med att analysera elevens prestation i förhållande till betygskriterierna. Eleven Erik jobbar exempelvis alltid mycket ambitiöst med alla uppgifter. Han klarar alla glosförhör utan ett stavfel men klarar inte att ”inleda och upprätthålla ett samtal, inhämta och ge information samt uttrycka egna åsikter på ett tydligt och lättfattligt sätt”.
Inga sätter med andra ord inte mer än godkänt på Erik, trots hans makalösa flit.”
Vilken sorts lärare vill vi ha? En massa ”snälla” Andersar? Läs hela Mannerheims krönika här.
En sak håller jag dock med Hemzelius i: De bästa lärarna ska ha den bästa lönen. Använd gärna en individuell lönesättning, men blanda inte in provresultat. Helt klart måste det sättas mer inidividuella löner än det gjort idag. Som det ser ut nu får alla i princip lika mycket och det är inte heller rätt. Frågan är dock vem som är den bästa läraren? Det är en ganska komplex frågeställning.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Underligt att det blir bara lärarens ansvar att eleven lär sig något… Kunskap tar man till sig när man vill och kan. Man kan leda hästen till vattnet men inte tvinga den att dricka… Jag tror att jag ägnade avsevärt mycket mer tid på gymnasiet åt att tänka på killar än skolarbete och det kunde nog inte ens världens bästa lärare göra så mycket åt…
”Det finns inte någon annan verksamhet där lönen utvärderas utifrån mysfaktor”.
Det är ett uttalande som definitivt borde få honom avsatt från gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden!
Håller med. Det är så oprofessionellt och respektlöst att jag blir mörkrädd.
Det der er ærleg talt det dummaste forslaget eg har høyrd! Det går ikkje an å lønne lærarar ut i frå karakterar dei setter sjølv. Om det skulle vere slik, måtte det innførast nokre objektive vurderingsinstansar. Men dersom de har det som oss, trur eg kanskje det er skulesystemet, alt det andre lærarane må gjere utanom å undervise, som er eit av problema i den norske skulen.
Her var det forresten ein periode med individuelle tillegg, eller trynefaktor-tillegg, som dei blei kalla, til dei som klarte å smiske mest for rektor. Ordninga har blitt avskaffa fordi ho øydela arbeidsmiljøet. Så nå er det bare dei som ikkje har skifta arbeidsplass som framleis har desse tillegga.
Oi, eg kjenner eg blei engasjert av dette innlegget!
”Aftonbladets läsare rasar mot att dåliga lärare ska få sämre lön”, Det var den allra mest korkade rubrik jag läste igår och jag tror att rekordet kommer att stå sig en bra tid framöver.
Hur god lärare man är, har inget att göra med hur höga betyg man sätter. Det är alldeles för många faktorer som spelar in vid betygssättning! Enbart en människa utan inblick i skolvärlden kan komma med ett sådant här förslag… Eller kanske en människa som tror att han vet hur skolvärlden fungerar. ;-/
Inte för att jag på något sätt vill stödja detta nya förslag, men jag vill gärna göra dig uppmärksam på att det ju är nästan precis ett sådant system som finns på högskolan. Där får institutionerna pengar beroende på hur många godkända studenter som examineras varje år. För små institutioner i udda ämnen (dit många humaniora-ämnen hör) med många fristående kurser får detta stora konsekvenser. Om inte tillräckligt många studenter examineras under ett år, så innebär det att ämnet nästa eller nästnästa år (ibland är det lite förskjutning i systemet) får minskad tilldelning. Detta innebär ofta att man inte kan (eller får) ge en viss kurs igen. Och läraren (som ofta var tillfälligt anställd) får gå.
Jag är ingen särskilt stor anhängare av det här systemet, milt sagt. Det skapar stora problem i kontinuiteten på ämnena, och även om man har en stadig, men liten ström av studenter i ett ämne, så kan kurserna komma att läggas ner, därför att det för få studenter på dem. När nu söktrycket ökar (vilket det gör denna höst, när det är ökad arbetslöshet osv), så finns inte tillräckligt med lärare och kurser för att möta de studenter som strömmar till.
Många institutioners väl och ve står och faller alltså med nyckerna hos Sveriges 19-20-åringar. Om de inte väljer att studera en viss kurs, så får institutionerna inga pengar följande år, kursen måste läggas ner, och sannolikheten är stor att en eller flera lärare måste göra något annat (i bästa fall en annan kurs, eller något forskningsprojekt eller administrativ uppgift; i värsta fall lämna universitetet för något annat).
Nej, det här är inte något bra system. Och då har jag alltså ändå inte ens berört problemet med att godkänna studenter vars resultat man är tveksam inför. Man tänker lääääänge innan man underkänner någon (vilket man trots allt gör ibland). Detta betyder åtskilliga tusenlappar som institutionen går miste om, i fall studenten inte väljer att tenta om (och väljer hon eller han det, så innebär det i regel en hel del gratis merarbete för läraren; tidsåtgången för att coacha underkända studenter är i allmänhet inte inräknade i de pengar man får för att ge kursen – eller, de _borde_ ingå i de pengarna, men tiden har förmodligen gått åt till förberedelser och diskussioner och handledning av svaga studenter redan under kursens gång, så omtentastudenter får man fixa på fritiden. Bara det är ett argument för att godkänna studenter….)
Det är ett ekorrhjul, det är det. Jag önskar inte grundskolan något liknande.
Att få betalt per elev är en sak, men att antalet godkända elever ska avgöra ersättningen är definitivt konstigt. Självklart måste det då vara lockande att godkänna elever för att slippa bekymmer, i alla fall för vissa. Det är klart att man som lärare helst sätter höga betyg, precis som Mannheimer skriver är det få som klagar på lärare som ”Anders”. Jag är tyvärr som Inga, vilket ibland är rätt jobbigt. Jag önskar ofta att flit automatiskt kunde ge G, men nu är det inte så. På mitt nuvarande jobb är vi alla ”Annor”, vi kämpar hårt, men även om alla elever blir bättre når inte alla betyg.
Fast i det här sammanhanget är ”betalt per elev” exakt detsamma som ”betalt för godkänd elev”. Ämnena får mycket mycket liten tilldelning baserad på hur många studenter man har (däremot får man pengar beroende på hur många studenter man _förväntas_ ha, men det är en helt annan sak). Den stora betalningen kommer när man godkänt eleven. I högskolans fall går det alltså inte att säga att ”att få betalt per elev är en sak, men att antalet godkända elever ska avgöra ersättningen är konstigt”.
Detta leder för övrigt också ofta till ett stort överintag av studneter (ofta även sådana som man misstänker inte kommer att klara kursen). Och sådana studenter innebär merarbete för läraren, eftersom de inte har tillräckligt med förkunskapskrav.
Jag ville inte kidnappa din tråd, jag vill egentligen bara ge ett perspektiv på hur dåligt ett sådant här system kan fungera. Vi ska _inte_ ha det så i grundskola och gymnasium.
Varför kan ingen komma på förslaget att alla studenter som får godkänt får tårta eller presenter eller ett nytt körkort i stället? (Det skulle faktiskt vara mer rimligt att ansvaret låg på studenterna än på läraren, om det nu ska utdelas belöningar över huvud taget). Nej, ett sådant system funkar väl inte för att det skulle bli ”orättvist” för dem som inte får godkänt… Hrm. Och hur orättvist blir inte ett system där en lärare med godkända elever får ”tårta”? Ska en sådan lärare få avstå från planerade semesterresor med sina barn? Eller sälja huset för att hon har haft det jobbigt på jobbet? Eller behöva arbeta gratis många timmar i veckan, för att få igenom elever, i stället för att kunna läsa en bok, träffa vänner, gå ut och springa och leka med sina egna barn? Ett sådant här förslag är inte genomtänkt nånstans.
Och jag önskar inte heller gymnasiet det, förstås.
Vixxtoria, du får gärna ”kidnappa” min tråd. Det är ett intressant perspektiv. Om man ska garantera en miniminivå av kunskap hos eleverna kan inte antal G eller antal höga betyg vara det som är grunden för ersättning. Det är definitivt inte genomtänkt och leder troligen till både betygsinflation och kunskapsbrist. Att som ”Andersar” sätta högre betyg än eleven förtjänar lurar både elev i fråga och mottagande utbildningsinstans. Tårta till godkända elever kanske kunde vara något, men högre lön till lärare som sätter ”snällbetyg” eller ”dumbetyg” som jag skulle föredra att kalla det är vansinne.
O: det är vansinne. Vi är helt överens.
Och jag tror inte jag tror på ett system med tårta till godkända elever heller. Men jag ska tänka på just den aspekten, och återvända senare.
*skratt*
möjligen kan man tänka sig att lärare som sätter höga betyg borde ha lägre lön, eller? 😉
Dette med inflasjon i karakterar ser vi på universiteta i Norge. I 2003 forandra dei reglane, slik at statsstønaden blir tildelt etter antal produserte studiepoeng, i staden for antal studentar. Dermed har strykprosenten gått dramatisk ned samtidig som antalet E-ar (dårlegaste karakter) har gått dramatisk opp. Folk i næringslivet seier at dei ser på ein E som ein ”eigentleg stryk” når dei skal ansette folk. Og studentane er frustrete, for stryk du får du ta opp att eksamen, men får du E må du ta heile kurset om att for å rette opp karakteren.
Intressant att höra hur det är i Norge. Det borde inte vara något som politikerna i Sverige vill ha.
Hej LIlla O!
Varför ger du (och andra) en så falsk bild av förslaget?
Filippa Mannerheim fick ju svar:
”Man menar i Trelleborg att försöka mäta elevernas kunskaper när de börjar sin utbildning för att jämföra dem med de kunskaper de har när de slutför utbildningen. ..Då är ju det här någonting väldigt bra. Då kommer ju de som alltid sätter för höga betyg att stå med rumpan bar. Då kommer ju de som utbildar eleven få högre lön.”
Varför är du negativ till det?
Jag tror att det är få personer som är negativa till idéen om att bra lärare ska ha högre löner än dåliga. Eller att man ska kunna jämföra elever, klasser, skolor och lärare med varandra. Diskussionen handlar snarare om hur detta i så fall skall göras och om det inte finns något bättre och rättvisare sätt att lösa problemen på än det sätt som man har föreslagit i Trelleborg.
Jag tycker inte att förslaget är genomtänkt, inte minst för att det bara är ett fåtal ämnen som berörs av de nationella proven. Varför ska språk- och matematiklärarna vara de enda som granskas? Sedan borde man verkligen basera omdömen om lärare på bättre och fler grunder än bara prestationen på ett enda prov.
Du sammanfattar det helt strålande, Lilla O. Heja betygsinflationen btw! Ungefär som att det inte går att rätta snällt på NP.
Hej Walium!
Du efterlyser ett ”bättre och rättvisare sätt att lösa problemen”.
Har du hört uttrycket, att göra det bästa till det godas fiende? 🙂
—–
Du skriver: ”Sedan borde man verkligen basera omdömen om lärare på bättre och fler grunder än bara prestationen på ett enda prov.”
Och något sådant verkar ju inte ha föreslagits.
”Sen är det självklart så att inte hela lönen ska bero på elevernas prestation. Istället blir det ett komplement till det nuvarande lönesystemet, säger Lars Hemzelius.”
Hej Maria!
Om du läser den ursprungliga artikeln som skrev den 10:e september så ser du att den är betydligt mindre nyanserad än den artikel (http://sydsvenskan.se/omkretsen/trelleborg/article549050/Elevers–betyg-ska-styra-lararloner.html) som du hänvisar till i ditt citat. Att förslaget i efterhand har blivit mer nyanserat ser jag självklart som positivt, men så som det ursprungligen beskrevs var det annorlunda. Om det är Lars Hemzelius som har backat eller tidningarna som har börjar rapportera mer sanningsenligt vet jag faktiskt inte.
Förslaget ställer fortfarande till det eftersom det är relativt få ämnen där ett nationellt prov genomförs. Motsvarande prov borde göras för samtliga ämnen, både för att få in statistik och jämförande betygsunderlag. I slutändan tror jag dock inte att en sådan här modell kan ersätta en kunnig och insatt rektor som agerar mer som pedagogisk lärare än administratör.