Tematrio – Vandringslitteratur

temapromenad

Berätta om tre böcker där huvudpersonerna i hög grad flanerar, promenerar eller drar omkring i olika miljöer!

Så lyder uppmaningen i veckans tematrio från Lyran. Jag funderade och kom på böcker där huvudpersonerna åker häst och vagn, buss, tåg, och till och med en bok som nästan uteslutande utspelar sig på Londons tunnelbanetåg. Jag kom dock inte på en enda bok där det promenerades, förutom Mina drömmars stad som Lyran redan ”paxat”. Sedan började jag tänka och kom på ett gäng barn, mest flickor som går en hel del, men också en stackars yngling som måste gå för att inte frysa ihjäl:

1. I Den långa vägen hem blir syskonen Tillerman lämnade av sin mamma och med storasyster Dicey i spetsen ger sig iväg på en lång vandring till sin mormor.

2. I flera av Astrid Lindgrens böcker är det apostlahästarna som gäller. Bland annat vandrar flickorna i Bullerbyn fram och tillbaka till affären då de glömmer allt möjligt. Till och med falukorv som de ändå sjungit om hela vägen.

3. ”I stand up. The cold is actually beginning to embarrass me. It is so oddly surplus to requirements. I wink at the trees and flirt briefly with the idea of stoning some ducks. But no, alas. Poverty does terrible things to one’s sense of humour. You need a little dosh to chortle adequately. No, it’s time to walk. Which I do but gingerly, summoning a little fictional warmth and moistness to the creaky timbers of my legs. This moment of maritime comfort is, however, quickly outflanked and upstaged by a blistering broadside of pain which splinters my spine, boils my brain and pillages my poor, poor kidneys. I wish … I wish I had a cigarette.”

I Ripley Bogle av Robert McLiam Wilson får vi följa uteliggaren med samma namn som tillbringar nätterna i rörelse för att hålla sig varm.

 

 Och som bonus, en film där det promeneras en hel del.

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tematrio – Vandringslitteratur

  1. Dorte H skriver:

    I King Solomon´s Carpet af Ruth Rendell bevæger personerne sig meget rundt med undergrundsbanen. Den er det samlende tema for hendes thriller.

  2. snowflake skriver:

    Ah, Tillerman-barnen kan inte nämnas nog ofta! (Skrev också om den, men kollar inte er andra innan jag publicerat för att inte ”färgas”.)

  3. Vixxtoria skriver:

    Tillermans går onekligen en bra bit. (Usch, jag minns mest hur stackars Dicey gick omkring i affärerna och tittade efter utgångna varor som hon kunde köpa för sina små slantar.)

    Och Lisa och Annas falukorvpromenad är ju ett jättebra exempel! Över huvud taget alla vandringar barnen gjorde till och från skolan, det tänker man inte på idag.

    Och så fick ditt inlägg mig att tänka på att Vägen förstås också platsar i den här kategorin.

  4. Lyran skriver:

    Ja, tänk att de glömmer den usla falukorven 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s