Jag kanske är dum men…

Finns det verkligen så många lärare som Jan Björklund vill tro som bara slänger ut uppgifter till eleverna utan instruktioner och sedan ber dem ”forska”? För mig låter det helt vansinnigt att det skulle se ut så, men jag kan ha fel. Jag känner inte igen den skola Lena Rangne beskriver:

”Idag är vi överens om att läraren inte kan ”lära ut” utan att det är eleverna som måste ”lära sig”, de måste göra jobbet, men betyder det att de också måste ta nästan hela ansvaret? ”Välj vad du vill forska om!” ”Välj själv vad du vill använda från nätet.” ”Välj vilka ämnen du behöver jobba med den här timmen.” Det låter bussigt och demokratiskt, och man behöver vara ganska vuxen för att inse att alla val inte är lika värdefulla, alla sätt att använda sin tid inte lika långsiktigt givande, alla källor inte lika gedigna.”

Elever ses inte längre som tomma behållare som ska fyllas med kunskap av de allvetande lärarna. För att klara sig i samhället krävs andra kompetenser än just passiv kunskapsinhämtning. Men att helt släppa ledarrollen som lärare är självklart inte bra. Inte heller att helt gå tillbaka till katederundervisning som Malin Siwe förordade i helgen. Individualisering för mig är att eleven tillåts utvecklas på den nivå där han eller hon befinner sig.

Jag håller också med Lena Rangne om att rektorerna har abdikerat från sin roll som pedagogiska ledare i skolan, om de nu någonsin varit det. Av de chefer jag haft kan möjligen en ses som någon form av pedagogisk ledare. Individualisering handlar nämligen inte bara om eleverna utan även om lärarna. Frihet under ansvar heter det i båda fall, men liksom läraren ska kontrollera att eleverna når målen, bör rektorerna säkerställa att personalen arbetar efter de styrdokument som finns. De behöver också ha en tydlig vision om hur undervisningen på skolan ska se ut och inte vara så rädda för konflikter att de undviker dem så till den milda grad att det faktiskt skapar konflikter av ren passivitet.

Där jag arbetar vill skolans ledning att alla ska arbeta med Entreprenöriellt Lärande och vi fortbildas därför. Då ingen i ledningen gjort detta riktigt tydligt frodas en massa missnöje bland personalen och många känner att detta är meningslöst och/ eller för jobbigt. Frågan är dock om man alltid har rätt att välja hur man ska arbeta om ledningen har en tydlig vision om en skola som ser ut på ett visst sätt? Traditionellt har lärare haft en enorm frihet, men är det rimligt att det ser ut så?

Jag tycker nog inte att lärare ska ha för fria händer. Att alla inte arbetar efter den läroplan som nu är femton år gammal är värre än något annat, men det diskuteras sällan. Här tror jag att orsaken till betygsinflationen finns. Att man automatiskt får MVG för att man svarar rätt på nästan alla frågor på ett fysikprov bestående av instuderingsuppgifter på G-nivå är att lura eleven. Varför diskuteras inte detta? Istället vill Björklund & co måla upp en bild av skolan som en anarkistisk skapelse där eleverna gör lite som de vill. En bild som jag inte känner igen. Jag tror snarare att det är för mycket kateder och för lite strukturerade och utvecklande uppgifter där eleven lär sig att ta ansvar för sitt eget lärande. För det är just det jag tycker det handlar om, att eleven ska lära sig att ta ansvar. De kan dock inte lära sig det utan en strukturerad och kunnig lärare till hjälp. Fram för mer individualisering alltså, men en strukturerad och genomtänkt sådan. Dessutom lärarledd.

Det här är Rangnes bild av en ”riktig” lärare:

”Att läraren inte kan ”lära ut”, inte kan stoppa Smålands städer, tyska prepositioner och j-ljudets stavningsundantag i gapande elevmunnar, och att det inte alls är den sortens kunskap som man kan nöja sig med i morgondagens värld, det betyder inte att lärarauktoriteten är mindre nödvändig. Den auktoritet som krävs för att kunna motivera, engagera, intressera, välja ut, fokusera, problematisera, diskutera, utmana, gruppera, entusiasmera, förtydliga, exemplifiera, förklara, planera, sovra, uppmuntra, inspirera behöver finnas allt framgent hos lärare som ska kunna genomföra sitt uppdrag även i den olyckliga terräng som uppstått p g a de strukturella faktorerna decentralisering och segregering. En sådan lärare skulle aldrig komma på idén att onödigförklara sig själv genom att låta lektionstiden domineras av ”eget arbete” eller okunnigförklara sig själv genom att låsa fast elever i nivågrupper.”

För visst är det som Rangne skriver att vi inte ska gå tillbaka till en föråldrad pedagogik då dagens samhälle kräver så mycket mer. Självklart ska lärarens roll vara allt det som hon tar upp och vi ska definitivt inte onödigförklara oss själva.

Läs gärna detta lite småroliga inlägg om faran med katederundervisning.

Detta inlägg publicerades i Skolsnack och märktes , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jag kanske är dum men…

  1. walium skriver:

    Jag håller inte med om att lärarens betydelse minskar bara för att eleverna får arbeta självständigt. De behöver fortfarande motiveras, styras och handledas. Deras arbeten måste kommenteras och bedömas. Läraren måste förbereda lagom detaljerade instruktioner och ge förslag på lämpliga arbetsområden.

    När egna arbeten och rapportskrivning används rätt så kan läraren få en mycket god uppfattning om elevernas potential, förmåga och självständighet.

    Samtidigt kan jag mycket väl tänka mig att det finns lärare som faktiskt skickar iväg eleverna med dåliga instruktioner och oklara mål eftersom de inte har ork att hantera dem eller för att klassen är för stökig för att ha i ett klassrum. Jag skulle inte säga att alla lärare gör så eller att det är särskilt vanligt, men nog förekommer det.

  2. christermagister skriver:

    Nej, man vill ju inte tro att det finns så många som ”bara slänger ut uppgifter till eleverna utan instruktioner och sedan ber dem ”forska””, men tyvärr har jag både sett och hört talas om ganska många sådana lärare och hela skolor som har det som sin ”profil”… Som jag skrev i något inlägg finns det ju faktiskt skolor som använder det som sin ”affärsidé”; som ett sätt att inte behöva så många lärare. Jag vill inte hänga ut någon skola eftersom det kan variera stort från fall till fall, men bakom formuleringar som ”vi använder ett elevaktivt arbetssätt” och ”vi tror på elevernas inneboende vilja att lära” döljer sig ofta sådana tankar… Att ”eleverna sätter upp sina egna mål” för lärandet kan också resultera i liknande arbetssätt, för det är ju ganska vanligt att tonåringar (och vuxna också för den delen) gärna följer det ”minsta motståndets lag” och kanske inte lägger ribban ett snäpp högre, utan snarare ett snäpp under sin förmåga.

  3. Lilla O skriver:

    Walium, jag håller med om att ett självständigt arbetssätt snarare kräver mer lärarnärvaro, men om det som Rangne beskriver är det självklart inte alls bra. Vilket inte behöver betyda att självständigt arbete är sämre än katederundervisning. Det gäller dock att det genomförs på rätt sätt.

    Christer, du har en stor poäng i ditt resonemang om en billig affärsidé. Inte många kommunala skolor som kör den strategin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s