Genusdagis. Namnet lär skrämma en och annan tyvärr. Göran Hägglund verkar till exempel enormt rädd. För vad kan man då fråga sig? För en förskola där flickor och pojkar får utvecklas och inte styras av de färdiga könsroller som tyvärr fortfarande är gällande? Kajsa Wahlström, som skrivit boken Genuspedagogik som jag skrivit lite om här. Att flickor och pojkar behandlas olika och dessutom inte får samma möjligheter är ingenting jag kan tycka är okej. Varför ska vi begränsa våra barn?
Läs gärna denna visserligen gamla, men ständigt aktuella artikeln om Genusdagis som inte är något nytt fenomen. Här finns litteratur om genus och barn.
Ann-Charlotte Monteus skriver också om Wahlström och undrar också var alla feminister är. Några hittar du i bloggvärlden. Läs vad Skrietbloggen och Networking skrivit om ämnet.
Så dags att avdramatisera det helt ofarliga ordet genus och när vi ändå är på gång kan vi väl följa Hemliga Damens råd och avdramatisera det kanske lite läskigare ordet feminism.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Jag håller med dig i allt du skriver. Jag tror att det är just ordet GENUS som skrämmer folk, ofta så till den grad att de slutar lyssna.
”När ska genusmotståndare börja förstå att genusarbete INTE handlar om att sudda bort könsgränserna eller göra pojkar till flickor och vise versa. Det handlar INTE om att tvinga barn till saker de inte vill göra och det handlar INTE om att ta ifrån dem det de gillar att göra heller.
Vad genusarbete handlar om är att alltid i alla situationer utgå från barnen som individer och inte utifrån könstillhörighet, det handlar om att ge barnen alla möjligheter, det handlar om att barns rättighet till HELA världen inte bara halva.
/…/
Förmodligen har vi färre genusmotståndare den dagen de anser vad det handlar om.” Min blogg
Haha fucking bög dagis
Käre Börje, jag har lite svårt att få ihop hur barn skulle bli homosexuella av att behandlas lika.
Människor är konservativa och det är väl förmodligen för jobbigt att behöva behandla alla som individer istället för kön. Istället för att förstå att det är bra att låta alla utveckla sina egna personligheter utan massa förutfattade meningar ser man ner på allt som kallas ”genus”.
Dessutom finns det ju massa människor som på allvar tycker att tjejer och killar inte ska göra vissa saker bara för att de är tjejer eller killar. Märkligt, men tyvärr sant…
”När ska genusmotståndare börja förstå att genusarbete INTE handlar om att sudda bort könsgränserna eller göra pojkar till flickor och vise versa. Det handlar INTE om att tvinga barn till saker de inte vill göra och det handlar INTE om att ta ifrån dem det de gillar att göra heller.
Vad genusarbete handlar om är att alltid i alla situationer utgå från barnen som individer och inte utifrån könstillhörighet, det handlar om att ge barnen alla möjligheter, det handlar om att barns rättighet till HELA världen inte bara halva.”
Det där är en nyare konstruktion. Tidigare så var det precis det du säger att det inte är och i viss mån fortfarande är.
Problemet är att man samtidigt sannolikt gör barnen otryggare, vilket begränsar livet högst avsevärt, antagligen mer än vad könsrollerna gör idag. Ungdomars psykiska ohälsa har ökat tämligen dramatiskt senaste årtiondet, och det är rätt troligt att feminismen är en delorsak. Sen är själva iden lite korkad om man ser till verkligheten och hur vi fungerar kognitivt. Människor kommer alltid ha olika bilder av män och kvinnor, och det kommer påverka beteendet. Ett av problemen för pojkar i skolan är just bristen på konstruktiva mansroller, vilket gör att dom bygger egna i stället, med mindre lyckade resultat.
Men varför bry sig om barnen mår kasst eller att det på vissa plan tvärt om ökar ojämställdheten? Det viktiga är ju att ni kan sitta och inbilla er att ni är upplysta och goda människor…