Vikarien

Vad är det som händer med elever när de har vikarie? De där extra myrorna i brallan, de käcka kommentarerna och alla andra möjliga och omöjliga exter.

I morse hade jag en lektion för en kollega och då klassen brukar komma in och direkt börja läsa presenterade jag mig inte ordentligt. En miss kanske, men också ett tillfälle att observera detta mycket intressanta beteende. Någon hade ingen bok och pratade istället, någon la in en snus och kastade dosan vidare till en kompis, någon satt och lekte med mobilen. Då snusdosan och telefonen lämnats på katedern och den boklöse eleven hittat en Metro sänkte sig lugnet.

Efter 20 minuters läsning och några promenader runt klassrummet för mig började så den ”riktiga” lektionen. Jag presenterade mig ordentligt, berättade att jag jobbat på IV i flera år och att jag faktiskt kände igen de flesta av dem. Upprop och namninlärning, en kort genomgång och sedan jobb.

Hade jag varit en ”riktig” vikarie hade morgonen troligen varit hemsk. Nu kunde jag ganska lätt lugna ner dem, vilket var en skön känsla. Det är skönt att känna att man faktiskt vet vad man gör och att eleverna ganska snabbt känner att det inte är någon idé att jävlas.

Nu var det jag tog med mig istället en ganska go känsla. Kul att lära känna ännu en klass och kul att faktiskt kunna snacka, skoja och käfta lite smått med elever som behärskar språket. Inget ont om mina elever, jag tycker väldigt mycket om dem och de är fantastiska på alla sätt. Men det är ibland tålamodsprövande både för dem och mig att vi inte kan prata obehindrat.  Tror dessutom att man som lärare behöver omväxling, jag vet i alla fall att jag gör det och de extra timmar jag ska göra när jag går upp till heltid igen efter jullovet kommer jag att vara resurs i andra klasser. Det ser jag fram emot.

Tillbaka till den inledande fråga. Vad är det som händer med eleverna när de har vikarie? Varför sticker de upp? För att pröva om de kan tror jag. Idag kunde de inte det, men hade de träffat mig för tio år sedan hade det kanske sett annorlunda ut. Vi använder sällan okända, obehöriga och/eller unga vikarier på IV. Det är lätt att bli uppäten och det är inte bra varken för vikarien eller eleverna.

Det här inlägget postades i Skolsnack och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vikarien

  1. Helena skriver:

    Intressant fenomen det där. Och det börjar tidigt. Jag har fått veta från dagis att min tvååring ”förändras” när det dyker upp en vikarierande personal och att han testar dem rätt rejält. Och han är som sagt två…

  2. Dorte H skriver:

    Jeg er selv gymnasielærer på et dansk gymnasium, så jeg har prøvet de upopulære vikartimer. Men vi vikarierer næsten altid i egne klasser, så det er kun ved langtidssygdom, jeg skal undervise elever, jeg ikke kender. Og som du skriver her, så er det vigtigt at have nogen erfaring og en plan, så eleverne mærker, at det er læreren som bestemmer, hvad der skal ske, og hvornår timen slutter og begynder.

  3. walium skriver:

    Jag jobbar själv som springvikarie i gymnasiet och högstadiet och märker att det är mycket lättare idag när jag har ett par års erfarenhet i bagaget jämfört med hur det var när jag var alldeles ny. Det är mycket krävande att kastas in i en okänd klass, med knapphändiga instruktioner och begränsad information. Ändå är det såhär många nya lärare får börja sin karriär. Överhuvudtaget kastas nyblivna lärare alldeles för lättvindigt in i de mest komplicerade och krävande situationer. De första åren är tuffa nog ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s