Ett litet antiklimax

Herta Müller fick årets Nobelpris i Litteratur med motiveringen ”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap” och för mig blev det lite av ett antiklimax. Hon är säkert en bra författare, men jag känner mig inte lockad att läsa hennes böcker. Tydligen har hon en säregen stil och möjligen kan det locka mig lite. Ett försök kommer jag självklart att göra, men prioriteten är inte jättehög. Håller just nu på med Roth och kommer att läsa både Oz och Djebar innan  jag tar mig an Müller.

Lite känns det som om Akademien försökt undvika de mer kända författarna som det spekulerats om och istället lyfta fram en mer okänd. Det är en viktig aspekt att uppmärksamma världen på en ännu inte välkänd författare, men jag hade hoppats på någon annan. Reaktionerna var också blandade då pristagaren avslöjats. Vissa tyckte som jag att det var ett antiklimax, andra att det var ett bra och originellt val, andra att det var väntat och rätt, någon uttryckte till och med att det var ett bisarrt val.

Det positiva är att Müller är en modig och bra kvinnlig förebild och det finns säkert många som är väldigt glada åt att hon fick priset. Hon spurtade upp i topp de sista dagarna (vem läcker?) och därför är jag inte jätteöverraskad om än lite besviken. Samtidigt är det viktigt att visa på vikten av yttrandefrihet och det gör Akademien genom valet av Herta Müller.

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s