Tankar från bokträffen

En mycket trevlig träff igår där sista flaskan vin visserligen borde hoppast över. Boken vi diskuterade var Simon Kernicks Handel med döden och samtalet kom att handla om vilken effekt det får när en bok är skriven i första person. Någon tyckte att det gör att ett ganska dåligt språk ursäktas lite, vilket jag kan hålla med om. Språket i boken är väldigt hackigt och effekten blir att huvudpersonen Dennis Milne framstår som ännu mer hårdkokt. Samtidigt bidrar det hackiga och väldigt snabba språket till att visa Milnes tveksamhet och splittring. Han är en spontan person som ofta talar först och tänker sedan,  i alla fall låter Kernick honom tala på det sättet.

En svår sak med en bok i första person är att man kommer så nära huvudpersonen. Flera av oss tyckte att det var olustigt att verkligen kliva in i en person som på så många sätt framställs som osympatisk. Man vill inte känna sympati och börja tycka om en person som är så totalt omoralisk,  eller är han det? Självklart är det omoraliskt att själv försöka skipa rättvisa genom att ta död på människor som man inte tycker förtjänar att leva, men ibland gör Kernicks sätt att skriva att jag nästan tycker att det är okej. En läskig känsla som jag tror bidrog till en ganska obehaglig läsupplevelse. En av bokbruttorna (som vi tydligen blivit döpta till) var tvungen att sluta läsa då hon mådde dåligt av sin egen reaktion.

Att huvudpersonen är osympatisk och vilken effekt det får på läsningen var också något samtalet kom att handla om. När vi läste Flyga drake älskade alla utom en boken. Hon tyckte så fruktansvärt illa om huvudpersonen att hon knappt kunde läsa ut boken. Den bok jag tyckt illa om av den anledningen är Blecktrumman som jag fortfarande minns med fasa trots att jag inte längre kommer ihåg vad som egentligen irriterade mig.

Betygen på boken varierade från väldigt bra, till oläsbar. Någon hade redan läst del två och gillade även den, någon annan hade gett upp redan efter halva boken och en tredje hade verkligen försökt läsa ut boken men somnade varje gång hon försökte.  Ovanligt intressant att diskutera för att vara deckare ändå. Till nästa gång läser vi Dödergök av Katarina Wennstam som passande nog redan står i min bokhylla. Nu spurtar den alltså upp i topp på läslistan.

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tankar från bokträffen

  1. Ping: Lev livet baklänges « enligt O

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s