Förlåt, förlåt jag ska skärpa mig

Bloggtemat hos Mymlan den här veckan är kroppen och därför tänkte jag berätta om min. Min kropp tycker om mig, men den blir ofta förbannad på mig. Den försöker med all önskvärd tydlighet säga till mig att ta det lugnt, men jag lyssnar väldigt sällan. Egentligen förstår jag precis vad den vill säga. Jag vet att det inte är bra när höger hand börjar domna bort, när ryggen värker, när skulderbladet är en stor hård klump ihopdragen av stress och för mycket stillasittande, när tankarna i huvudet krockar som biljardbollar.

Ta det lugnt, skriker kroppen.

Sluta tjata, skriker jag tillbaka. Jag ska, snart, men först ska jag bara…

En dag gick det inte. Kroppen strejkade och jag förstår den. I flera veckor bara låg jag. Ofta stirrade jag bara ut genom fönstret utan att egentligen se. Ibland kunde jag inte se för alla tårar som bara sprutade.

Vad var fel? Jag hade inte lyssnat på min kropp. Nu ville den inte vara med längre. Sakta, sakta började den vakna igen. Sommaren 2008 har jag nästan inget minne av. Jag sov bort den, men sedan reste jag mig och kom in i matchen igen.

Jag är fortfarande inte alltid snäll mot min kropp, men den funkar och det är jag tacksam över. Idag har den till och med fått gå ut på promenad och förra veckans simtur gjorde den helt galen av den massiva endorfinkicken.

Jag försöker att lära mig att leva i nuet, att göra en sak i taget, andas och ta pauser ibland.  Jag har till och med lärt mig att faktiskt säga nej ibland. Det enda jag har kvar att lära är att ta lite bättre hand om min kropp. Att både lyssna på den och kanske pyssla om den ibland. Förlåt, förlåt, jag ska skärpa mig!

Annonser
Det här inlägget postades i Funderingar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Förlåt, förlåt jag ska skärpa mig

  1. Hanna skriver:

    Nu fick du mig nästan att gråta. Det är söndag i morgon, jag hoppas du TAR dig tid för en härlig höstpromenad. Avsluta gärna på ett café med en varm dryck och en god bok. Jag hade gärna följt med dig.

    Vi måste ta oss tid, annars försvinner den i bruset.

  2. Maria skriver:

    Jag har varit sämst i världen på att säga ”nej” och säga ifrån. Det var först när min egen kropp och mitt eget psyke sa ifrån på allvar som jag lärde mig det. Det är helt ok att säga ”nej”. Det är både ok och BRA att sätta sig själv främst.
    För mig har det bara handlat om en mognadsfråga. Nu har jag lärt mig.
    Jag behöver inte vara tillgänglig 24 timmar om dygnet – jorden snurrade runt så bra innan mobiltelefonen uppfanns. Den är numera avstängd ofta.
    Numera tar jag mig tid att göra sådant jag själv gillar – som att ta ett väldoftande bad och läsa en god bok.
    Det viktigaste – men svåraste – var att göra slut med vissa ”vänner”. Det gjorde ont först, men av smärtan växte en ofattbar inre styrka.
    Funderade faktiskt ett tag på att skriva en bok om att rensa i bekantskapskretsen – det tror jag många behöver.

    Jag förespråkar fysisk träning. En promenad kan göra mirakel för välbefinnandet! Hoppas att du unnar dig en sådan imorgon – och att vädret då är ljuvligt.

  3. Lilla O skriver:

    Tack sötaste Hanna och Maria. Nu är jag inte helt under isen, men var det ett tag. Och Maria det där med att rensa i bekantskapskretsen är en bra sak. Skriv en bok om det så lovar jag att köpa den!

  4. Anita skriver:

    For et herlig og tankevekkende innlegg! Det er bra gjort av deg å klare å ta et oppgjør med deg selv, og å endre hverdagen din. You go girl!

  5. Paperback Lover skriver:

    Lilla O, jag blir alldeles bestört när jag läser det här inlägget, jag hoppas verkligen du har lärt dig din kropps signaler nu så att du inte drabbas av något liknande igen. Och det här är inget förmanande, bara en önskan om att du ska få må bra. Ta gärna bloggpaus om du känner stressen komma, jag skulle såklart sakna dig, men bättre med en paus inget alls.
    KRAM!

    • Lilla O skriver:

      Jag mår rätt bra just nu, vi håller koll på varandra på jobbet där alla har en tendens att göra för mycket snarare än för lite. Tack för omtanken och kram på dig också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s