Men tjejerna då?

Är det bara killarna som ska anpassa sig till en skola för och av kvinnor? Är det vad genuspedagogik går ut på? Om man väljer att se pojkar som offer kanske, men inte annars. Därmed inte sagt att skolan idag är anpassad till alla individer. Långt ifrån.

Lyckas tjejer alltid? Absolut inte. Kanske får de bäst betyg, speciellt i svenska där mycket fokuseras på skrift, analys, känslor, läsning alla saker som pojkar i skolan inte tycks behärska, alternativt inte behöver behärska. Som svensklärare är det en utmaning att få med en hel klass. Det ses ofta som ett riktigt jobbigt ämne. I det nya kursplaneutkastet fokuseras dessutom ännu mer på skrift och läsning än tidigare. Inte rätt utveckling om du frågar mig. Samtidigt är i alla fall en god läsförmåga viktig i alla ämnen oavsett kön.

Om vi tänker att ”boys will be boys” och inte bryr oss om att vissa killar stökar kan vi inte helt plötsligt förvänta oss att de ska sitta stilla när det passar oss lärare. På samma sätt kan vi inte ursäkta de tysta tjejerna och låta dem slippa tala inför klassen och sedan helt plötsligt förvänta oss att de ska ta plats när det är dags för slutbetyg i nian. I SO har jag svårt att se hur någon som är knäpptyst, men skriver bra ska nå MVG. För MVG krävs att man prövar sina åsikter mot andras att man diskuterar och resonerar. Att alltid låta tjejerna slippa prata är att svika dem. MEN jag tror att fler tysta tjejer får MVG än verbalt duktiga killar som inte gillar att skriva. Vi tenderar att värdera det skrivna ordet mer än det talade i skolan.

På gymnasiet möter jag elever som helt gått in i den roll som skolan gett dem. ”Jag har alltid varit störig, jag är sådan” eller ”Jag har aldrig pratat inför klassen, jag är en tyst person”. Så är det bara. Eller? Jag har också riktigt svårt att sitta still. Jag har behövt hitta strategier för att hålla mig stilla och ofta har jag drömt mig bort någon helt annanstans, alternativt gått på toa eller något annat som funkat för stunden. Tyvärr funkar det inte att lyssna och drömma samtidigt. Alltså missar jag ofta vad som sägs på en föreläsning om jag inte fokuserar helt. Och om jag fokuserar blir jag så rastlös att jag måste röra mig. Nu är jag långt ifrån ett bokstavsbarn, men vad jag menar är att jag har fått hitta strategier för att fokusera bättre.  Jag vet till exempel att jag lyssnar bättre om jag klottrar på ett block samtidigt, eller att jag har lättare för att läsa mig till information än att lyssna mig till det. Ljudböcker fungerar inte alls.

De tysta tjejerna då. De som alltid sluppit prata och därför är helt livrädda för att säga pip. Hur mycket har de blivit hjälpta? Ingenting. Jag hade under ett par år en ”våga-tala-kurs” på elevens val där de tysta tjejerna steg för steg tvingades utmana sin rädsla och till slut vågade redovisa inför en större grupp. Gemensamt kom vi fram till strategier för att fixa att stå framför klassen. Eleverna kan inte förväntas komma på sina strategier själva. De måste få hjälp med det. Betyder det att bara eleverna ska anpassa sig. Självklart inte, men det måste till en dialog. Det är nämligen inte heller bara skolan som ska anpassa sina krav, vissa saker är bra att kunna.

Så vad vill jag säga. Att genuspedagogik ska frälsa skolan? Knappast. Jag förespråkar mindre könsfokusering än mer. Poängen är inte att skilja könen åt utan att inte skylla beteenden på kön. Killar måste inte vara stökiga och tjejer måste inte vara tysta. Så är det inte heller, men i debatten låter det ofta som att vi ska sänka kraven på killarna för att de inte klarar de nuvarande. Vi ska inte sänka några krav, men förändra dem och framför allt ha höga förväntningar på eleverna oavsett kön.

Annonser
Det här inlägget postades i Skolsnack och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Men tjejerna då?

  1. Hanna skriver:

    ”Jag förespråkar mindre könsfokusering än mer. Poängen är inte att skilja könen åt utan att inte skylla beteenden på kön. Killar måste inte vara stökiga och tjejer måste inte vara tysta.”

    WORD!!!

  2. Väl talat! Du sätter verkligen huvudet på spiken! Klart att alla ska få förutsättningar att både synas och höras i skolan!

  3. Ja skriver:

    Ja, det är inte förvånade att skolan gynnar vissa typer (-> kön etc.), vilket har dokumenterats. Som du säger, är det viktigt att inte tänka att ”killar är stökiga, och tjejer är tysta”.

    Pedagoger och psykologer har besvarat den typ av forskning som visar att pojkar diskrimineras i skolan – att man gör en björntjänst om man INTE tycker, eller förväntar sig att pojkar är stökiga. Antar att samma gäller för ”tysta flickor”.

    Däremot är det intressant att du skrev ” Kanske får de bäst betyg, speciellt i svenska där mycket fokuseras på skrift, analys, känslor, läsning alla saker som pojkar i skolan inte tycks behärska, alternativt inte behöver behärska”.

    Två av mina lärare i gymnasieskolan (är elev fortfarande) sa öppet under en lektion, utan att det tillhörde ämnet eller diskussionen som hålldes, att ”tjejer är smartare”, ”vi är så mycket bättre” och ”killar är bara stökiga”. Jag tog åt mig, hårt.

    Då var det bara att ordna ett möte med dessa lärare och sedan ett snack med rektorn så löste sig allt. Under mötet kunde jag även passa på att motbevisa andra, starkt ideologisk baserade uttryck (inom samma ”område) som lärarna var så ”stolta” över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s