Vem prioriterar fel?

Jag är återigen lite småförbannad över att mitt yrke diskuteras högt och lågt av folk som inte har en aning. Då syftar jag i första hand inte på Brännpunkt utan på dagens fråga i SvD.

SvD - Dagens fråga

Lägger lärare i dag för lite tid på eleverna?

Ja – de prioriterar fel 54%
Ja – men det är en större resursfråga 32%
Nej 13%

Ja, de prioriterar fel. Hur menar ni då? På vilket sätt kan en lärare prioritera? Jag har min undervisningstid, alla miljarder möten (och ja tack här får gärna någon chef rensa lite men jag kan inte ”prioritera” bort dem hur mycket jag än vill) Det är inte så att jag sitter och rullar tummarna den tid jag inte är med eleverna. De flesta dagarna är jag glad om jag hinner kissa.

Jag ska berätta en hemlighet, lektioner planerar sig inte själv. En bra lärarare förbereder nämligen. De kör inte LPP-pedagogik (löses på plats) eller ens tröskelpedagogik (kommer på en idé precis innan man kliver in i klassrummet). Om det ska bli något innehåll i undervisningen måste läraren lägga tid på att hitta material, läsa in sig för att kunn svar på alla eventuella frågor, konstruera uppgifter, tolka betygskriterier och konkretisera målen, göra betygsmatriser, individualisera material och uppgifter efter elevernas enskilda behov.

Det räcker inte riktigt att öka undervisningstiden för att öka kvaliteten på undervisningen. Om man inte tycker att undervisning ska handla om att eleven söker all kunskap själv utan vidare handledning, det som brukar kallas flumpedagogik av alla inklusive herr Björklund.  En bra lärare kan visst vara spontan, men det måste finnas en gedigen struktur för att det spontana ska bli meningsfullt.

Vad är det då de tre ekonomerna säger egentligen. De går ut hårt och menar att resursbristen i skolan är en myt.

”Antalet kommuner där fler än 25 procent av eleverna i årskurs 9 är underkända i ett eller flera ämnen har enligt våra beräkningar fördubblats sedan 1998 till 125 stycken, och i än fler kommuner saknar mer än var tionde elev gymnasiebehörighet.”

Vansinne helt klart. Eleverna behöver mer tid med lärare. Så långt är jag helt med. Betyder inte det att en lärare måste hinna med att verkligen se alla elever och sätta sig in i vilka behov som den enskilde har? Är det inte då en förutsättning att grupperna är små, vilket i förlängningen betyder att arbetsklimatet blir lugnare? Borde inte en bra arbetsmiljö leda till att eleverna lär sig bättre? Är lösningen verkligen att lärare undervisar mer och planerar mindre? På vilket sätt ökar det kvaliteten på undervisningen? På vilket sätt är en mer utarbetad lärare en bättre sådan? Och mer standardiserade processer, mer mätbara kunskapsmål som kontrolleras hårdare, på vilket sätt ger det mer kvalitet? Dagens Nationella Prov innebär ett    enormt      administrativt resursslukeri. Otroligt många timmar läggs ner på rättning och bedömning på ett enda prov. Jag tror inte att hårdare kontroll är lösingen och uttrycket standardiserade processer gör mig illamående. Det är barn vi arbetar med, inte robotar. Barns behov kan inte standardiseras.

Fler lärare ger inte automatiskt bättre resultat. Jag köper det rätt av, men att utifrån det dra slutsatsen att lärartäthet och i förlängningen gruppstorlekar inte spelar någon roll är väldigt märkligt. Däremot håller jag helt med i det Christer skriver. Lärare behöver mer tid tillsammans. Tid för samarbete och fortbildning. Då kan de gemensamt öka kvaliteten på undervisningen.

Flumpebloggen ställer frågan ”Vad är det egentligen för resurser vi behöver?”. Christermagister pekar på tre viktiga saker som jag helt håller med om. (1) mindre undervisningsgrupper, (2) att utveckla ett tematiskt samarbete och (3) kompetensutveckling. Samarbete mellan lärare ger helt klart högre kvalitet. Att samarbeta genom att ämnesintegrera är en förutsättning för att ge eleverna en helhetskunskap. I alla yrkesgrupper krävs förtbildning. Pedagogiken utvecklas ständigt och det måste vi lärare också göra. Att öka undervisningstiden och minska på lärartätheten, hur kan det leda till en högre nivå på undervisningen? Jag förstår inte det, någon får gärna förklara. Och då gärna någon som har en aning om hur verkligheten i skolan ser ut. Inte de som själva gått i skolan och sedan klickar på en meningslös undersökning i SvD.

Mer tid i skolan är det lösningen? Om eleverna får längre dagar. Jag har aldrig gått hem före mina elever, så jag förstår inte hur det skulle påverka dem positivt att jag är kvar i skolan längre på kvällen. Jag börjar dock luta åt att en 40-timmarsanställning även för lärare skulle vara bättre för att få slut på allt snack om vår arbetstid. Förutsättningen är att jag får ut övertid för de timmar över 40 som jag arbetar i veckan, men det är väl ganska tveksamt. Jag tror nämligen inte att någon är intresserad av att betala lärare för den ”skyll-dig-själv-tid” som vi nu lägger ner utan att få en krona betalt. Gärna mer styrning, men inte mer betalt. Det måste låta som en dröm för arbetsgivarna.

Lärarfacken har tack och lov en annan inställning än ekonomerna och klickarna. Jag håller med MettaFjelkner om att planering är A och O för kvalitet och Eva-Lis Sirén har rätt i att det behövs en diskussion om vad lärare ska göra på jobbet, men att vi arbetar för lite visar bara hur lite förståelse det finns för hur vårt uppdrag ser ut.

Vad skulle jag vilja ha för resurser? Vi har  redan  små grupper och bra lärartäthet, vilket är en förutsättning för att mina nyanlända elever ska kunna ha en chans att komma ikapp. Däremot har vi inte tillgång till några datorer och har därför svårt att individualisera undervisningen med hjälp av teknik. En bra lärare kan erbjuda sina elever en rad olika inlärningsmöjligheter och strategier. Då krävs förutom en närvarande, väl förberedd lärare tid för individuell handledning och samtal, samt tillgång till adekvata läromedel och tekniska hjälpmedel. Jag skulle också gärna ha en egen sekreterare för allt pappersarbete som jag gärna kan vara utan. Och ja, gärna färre möten.

Det här inlägget postades i Skolsnack och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Vem prioriterar fel?

  1. Gealach skriver:

    Ja, det intressanta är ju hur man ska prioritera bort, som du säger. På min förra arbetsplats diskuterades att vi hade vi för mycket att göra, och ledningen kontrade med att vi väl ”fick ta bort något annat”. När man sedan frågade vad man skulle ta bort, blev svaret ”Det vet du bäst själv.” Då kom man med förslag på vad man ansåg sig kunna ta bort, men inget av det godtogs. Antagligen hade jag fått godkänt om jag föreslagit att ta bort lite lektionsplanering.

    Och det här med att tillbringa till med eleverna? Det gör vi ju! Men vi ska ha något att göra på den tiden också. Eller menar de som anser att vi tillbringar för lite tid med eleverna att vi bara ska sitta och prata? Umgås, diskutera meningen med livet? Ska vi sedan få skit för att vi har för få som uppnår godkänt betyg?

    • Lilla O skriver:

      Föreslå att ta bort APT så blir du säkert väldigt populär. Det här, du bestämmer själv är verklige bekvämt för rektorerna!

      Det är visserligen rätt trevligt att småprata och diskutera meningen med livet också! Vi gör det över lunch varje dag för att öva lite svensk konversation. Gratis mat, men väldigt kort egen lunchrast blir resultatet. Och gladare elever visserligen, men helt utarbetade lärare ger knappast glada eller vällärda elever.

  2. Gealach skriver:

    Har länkat till ditt inlägg i min blogg, kände att du sade precis det jag tänkte… 🙂

  3. *malin* skriver:

    Jag blir alltid lika imponerad över dina välformulerade inlägg om lärares arbetssituation. Det känns skönt att veta att det finns lärare som du, särskilt nu när jag valt att hoppa av allt pga det som nämns i diskussionerna. Om folk visste hur många otroligt bra lärare det finns i Sverige skulle nog de flesta siffror se annorulunda ut i div. omröstningar. Men alla har ju gått i skolan och då blir ju självklart alla proffs i ämnet…
    Jag sitter den här veckan och skriver omdömen i 3 olika ämnen för 4 olika grupper, samtidigt som jag rättar högar av arbeten som eleverna lämnar in alltförsent för att få med i omdömena. Ska jag inte lägga den tiden på omdömen? Ska jag lägga den på att vara med eleverna i stället? Hur skulle det hjälpa eleverna att nå godkänt? Prioriterar jag min tid fel nu?Jag blir helt matt när jag läser artikeln i svd…

  4. Ping: Resursbrist? « Christermagister

  5. Ping: Dagens fråga « Christermagister

  6. Ingemar skriver:

    Problemet är knappast att lärare lägger för mycket tid på planering, utan att skolans organisation och uppgift förutsätter att lärarna lägger en oerhörd tid på eleverna utanför själva undervisningen.

    Min sambo är lärare och jag har under höstlovet sett hur hon lagt tre (3!) arbetsdagar på att skriva skriftliga omdömen om sina cirka 80 elever.

    – ”Fick jag skriva betyg så hade det här varit klart på en timme”, sa hon

    Vissa av hennes kollegor skriver samma text till samtliga sina elever och kommer undan med det.

    Det skulle gå alldeles utmärkt att få ner arbetstiden för lärarna, t ex genom att ersätta de tidskrävande skriftliga omdömena med betyg. Men det vill inte politikerna…

    Sen är de flesta lärare utvecklingsfientliga på ett ganska märkligt sätt. Varför skulle det vara fel med att standardisera processerna? Alla branscher tror att just deras verksamhet är så märkvärdig och skiljer sig från alla andras. Självklart finns det mycket att vinna på att se över arbetssätt. Det gör det alltid. I alla verksamheter.

    Lärartätheten är ett sidospår. Jag vet precis vilka lärare på min sambos skola man skulle kunna tunna ut lärarkåren med och få lägre lärartäthet men nöjdare elever, mindre kontroverser bland lärarna och lägre kostnader. B

    Rektorn vet det också, men på samma sätt som när jag gick i skolan en gång i tiden så är det nästan omöjligt att lyfta bort olämpliga lärare.

    • Lilla O skriver:

      Du har rätt Ingemar i att det helt klart finns lärare som kan lyftas bort utan att lärartätheten kommer att beröras så mycket. Som inom alla yrkesgrupper finns det mer eller mindre lämpade anställda. Det är väl kontroversiellt att ens påpeka det.

      När det gäller standardisering så vänder jag mig emot att många tror att lösningen på allt är fler nationella prov som tvärtom kostar mer än de smakar. Det tar vansinnigt lång tid att bedöma nationella prov i speciellt svenska och de täcker ett fåtal av de kriterier som ska uppnås. Bra med prov i kärnämnen, men fler prov kommer snarare att öka arbetsbördan.

      Att de flesta lärare skulle vara emot utveckling är väl att generalisera och döma väl åprt. Jag vill definitivt utveckla undervisningen mot t.ex. mer samarbete och helhetsperspektiv i undervisningen. Jag tycker dock inte att fler prov och betyg tidigare är en utveckling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s