Ett varv till

Jag har redan dragit det här med lärares arbetstid några varv, men med tanke på dagens ledare i DN kan ett varv till vara på plats.

En del av mig är så trött på att alltid behöva försvara min arbetstid inför de som tycker att jag har det så jäkla bra som har så många veckors ledighet. Läraryret är inte lyxigt för fem öre. Vi har 45 timmars arbetsvecka och i DN menar man att det krävs fler timmar varje vecka för att göra jobbet och för att kunna vara en riktigt bra lärare. De har tyvärr rätt.

Pauserna är dessutom nödvändiga för att inte jag och många andra lärare med mig ska springa rakt in i väggen. Jag vet få som inte arbetar under de kortare loven för att komma ikapp. Sommarlovet är dock en välsignelse. Maken är också lärare och då kan vi äntligen ha ett någorlunda normalt familjeliv. Sommarlovet är en av de få löneförmåner man har som lärare, om man nu kan kalla inarbetad tid för löneförmån. Poängen är att det vore riktigt ruttet att ta bort den enda riktigt fördelaktiga sida som finns i yrket.

Gärna 40-timmars arbetsvecka. OM jag får övertidsersättning för de timmar jag lägger på mitt jobb däröver, OM jag får OB-ersättning för de möten jag har på kvällstid och OM jag får en vettig lön. Är arbetsgivarna inte beredda att ge lärare ersättning för den tid de arbetar kan de inte försämra villkoren ännu mer. Eller kan, det är klart att de kan det, men att påstå att det är för elevernas bästa är bara löjligt.

Individuell lönesättning finns inom läraryrket, men praktiseras sällan. Det är så få hundralappar att fördela att det knappast går att differentiera speciellt mycket. Däremot tycker jag att det är väldigt viktigt att ställa krav på sin personal. En bra lärare arbetar tillsammans men andra lärare i arbetslag för elevernas skull, läser den senaste forskningen och fortbildar sig för elevernas skull. Som arbetsgivare ska man prioritera dessa lärare när det är dags för löneöversyn. Det finns lärare som de DN efterlyser, som är engagerade och som snarare lägger för mycket än för lite tid på sitt arbete. De andra, de blir som det står i artikeln knappast bättre av att styras mer.

 

Alla har inte detta engagemang. Men de som saknar det blir inte bra lärare bara för att de hålls kvar i skolan ytterligare några timmar i veckan. Så huvudfrågan är inte om det finns något som ytterligare bunden tid i skolan kan användas till utan hur yrkets status skulle påverkas. Ökar en beskuren professionell frihet engagemanget bland dem som lägger ned långt mer än 45 timmar i veckan på arbetet? Gör det yrket mer attraktivt?

Knappast. Lön är viktigt för ett yrkes status. Men minst lika stor betydelse har den professionella friheten, att de som väljer yrket tilltros förmåga och vilja att använda sin tid på bästa sätt. En arbetsgivare som inte inser det kommer till sist bara att ha osjälvständiga och oengagerade medarbetare kvar.

 

Jag skulle säga att det mest frustrerande med mitt yrke är att tiden inte räcker till och att jag inte styr över den själv. Läs lärarbloggar nu under hösten och läs om lärare som dignar under omdömesskrivning, utvecklingssamtal och rättning. Engagemanget finns där helt klart, men mitt i tröttheten är det ibland svårt att vara en perfekt lärare. Hur skulle vi hinna med allt på färre timmar? Då måste man nog sänka ribban lite. Tumma lite på kvaliteten.

Det som är fantastiskt är eleverna och tiden jag har med dem. Dessutom är det roligt att planera lektioner och att hitta passande material. Att genomföra en riktigt bra lektion är en kick. Jag älskar showdelen i yrket, att få prata och diskutera med eleverna, att ha roligt och samtidigt lära sig något. De lär av mig, men jag lär också av dem. Jag vill ha mer tid att planera riktigt bra undervisning. Gärna tillsammans med mina fantastiska kollegor som jag knappt ser.

Så snälla, snälla, diskutera inte bara arbetstid under nästa avtalsrörelse. Tänk lite på kvaliteten på undervisningen och på elevernas och lärarnas välbefinnande. Vem tjänar på att lärare är trötta och utarbetade? Knappast eleverna och inte arbetsgivaren heller.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Skolsnack och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ett varv till

  1. Ailas skriver:

    Vi är redan så många som helt enkelt inte längre orkar att ge den ”show” vi skulle vilja. Jag har alltid tyckt att läraryrket är det finaste man kan ha (därför jag valde det), men idag är både kreativiteten och glädjen borta. Trots att jag verkligen känner i både kropp och själ att jag är helt slut efter vissa dagar, verkar arbetsgivaren tycka att jag inte arbetar tillräckligt… Misstron finns där hela tiden, liksom nya och (allt dummare påhitt) för att ytterligare öka på bördan. Ledningen vill helt kontrollera vår tid. Det är avskyvärt och nedlåtande… För dem löser 40 h/vecka alla problem. De vet att en lärare ytterst gärna går in i ett klassrum utan att ha förberett sig… Men, hur länge kommer vi att orka?

    Något måste göras och det NU!

    Det senaste danska avtalsrörelsen var helt annorlunda: Där litar de på sina lärare och där finns arbetsglädjen kvar.

    • Lilla O skriver:

      Läste också om Danmark där man verkar ha kommit över det småaktiga från arbetsgivarens sida. Håller helt med dig om att det redan är för många som är utarbetade vilket är totalt ohållbart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s