När den 13:e var över

Är inte speciellt skrockfull, men igår hade jag allt lite otur, eller i alla fall oflyt. Funderade länge på om jag skulle åka på bokträffen alls. Vansinneströttheten kom över mig och jag kände inte att jag orkade något annat än att halvsova i soffan. Jag bestämde mig ändå för att gå då de här träffarna är riktiga höjdpunkter i mitt liv. Nästa beslut var om jag skulle ta bil eller buss. Jag bestämde mig för att unna mig ett par glas vin och tog bussen. 

Dödergök gav en ganska intressant diskussion, eller egentligen mer ett samtal kring hur människor egentligen lever sina liv. Är det någon vi känner som är förtryckt eller till och med misshandlad av sin man utan att vi vet om det. Skulle man själv berätta? För mig är våld något väldigt främmande. Jag skulle aldrig drömma om att slå någon jag älskar. Möjligen skulle jag dock göra allt jag kan om någon skadar eller hotar att skada mina barn, men det är en helt annan sak. Kärlek kan aldrig handla om att begränsa eller förtrycka någon. Vi pratade också en del om kvinnors villkor i världen och snurrade strax vidare till andra böcker.

Man blir inte direkt piggare av rödvin och trots att jag laddade med godis och en ny panikpocket för att hålla mig vaken lyckades jag med något som jag aldrig lyckats med tidigare. Jag somnade. Och jag somnade rejält. Hade jag bara vaknat vid ändhållplatsen hade det inte varit någon katastrof. Därifrån kan jag gå även om det är en bra bit. Nu lyckades chauffören missa mig helt och när jag vaknade befann vi oss i grannortens industriområde. Bingo.

Det var bara att börja knalla och jag hade egentligen ingen aning om åt vilket håll jag skulle gå. Jag körde liter ole, dole, doff och valde som tur var helt rätt väg. Lyckades hitta en taxi utanför ortens kvarterskrog och kom hem hyfsat smidigt trots allt.

Jag lovar att jag aldrig kommer att ens blunda på bussen hem. Aldrig. Tänk vad 35-åriga tvåbarnsmorsor kan ställa till med. Och jag kan inte ens skylla på mängden vin. Illa.

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till När den 13:e var över

  1. Ailas skriver:

    Visst är det trevligt med bokträffar! Jag är med i två olika cirklar och det är lika intressant varje gång. Den ena cirkeln är med kollegor och den andra är med några väninnor. Vi brukar ha lite olika teman.

    Men vilket elände du hamnade i, tur att du hittade hem till slut… 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s