Om skilsmässans svårigheter

Jag absolut älskade de första drygt hundra sidorna av Jon Jefferson Klingbergs Jag tror vi behöver prata faktiskt. Därefter kändes det som om jag hade fattat grejen. Just början är fantastisk, men beskrivningen av de första tankarna på skilsmässa om funderingarna kring hur slentrianen ska brytas. Om sommaren i den ganska nyköpta sommarstugan som knappast blir en drömsemester. Om Kristin som inte längre vill vara gift och om Karl Mikael som egentligen inte förstår någonting. Trots detta menar de att beslutet att skiljas är ömsesidigt. Det blir bäst så.

Jag började fundera över vad som egentligen är bäst och jag kan inte se hur skilsmässa kan vara det. Barnen mår dåligt och föräldrarna gör det definitivt. Karl Mikael längtar efter barnen när han inte har dem och gråter i kaoset som skapas när de är tillsammans. Finns det lyckliga skilsmässor. Det gör det säkert, men det tar mer än ett år att skapa den. Jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva kämpa för att skapa en.

Vi får följa Karl Mikael under hans första år som separerad och han försöker verkligen lära sig att leva sitt nya liv. Han har barnen varannan vecka och lever livet annars. När han orkar. Ibland deppar han ihop fullständigt, söker bekräftelse och längtar efter sms från sina drömtjejer. Jag tycker mest att det blir krystat och ibland blir jag riktigt förbannat på hans agerande. Jag förstår att man blir deppig efter en separation, men måste man försöka leva som en tonåring? Dessutom är det riktigt irriterande med all name-droppning.

Jag tror vi behöver prata faktiskt är en väldigt lågmält och mänsklig bok. På många sätt tycker jag om den, men jag känner inte riktigt att jag kan identifiera mig med Karl Mikael. Han är lite för hipp för min smak. Boken är inte skriven för mig. Kanske passar den dig bättre?

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Om skilsmässans svårigheter

  1. Jimmy Asklund skriver:

    Näe, jag tyckte verkligen inte om den. Den resulterade i en recension som efteråt gav mig ångest, kanske var jag för hård osv. http://www.pocketblogg.se/2009/09/jon-jefferson-klingberg-jag-tror-vi-behover-prata-faktiskt/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s