Vad vill vi läsa egentligen?

I dagens SvD står det massor om böcker och berättande. Så mycket att jag snodde med mig kulturdelen från mamma och pappa när vi lämnade barnen.

Det handlar primärt om den av SvD arrangerade Bokens dag, men också om författarnas syn på skrivande. Vad vill de skriva och vad vill vi egentligen läsa? Jerker Virdborg  var en av de unga författare som skrev Manifest för ett nytt litterärt decennium  där just berättandet stod i centrum. Istället för att experimentera med formen skulle historien berättas.

Vad är läsvärt? Självklart vill även jag läsa en väl berättad historia. Jag vill läsa om människor jag kan sympatisera med eller ännu hellre kan identifiera mig med. Jag vill läsa böcker från olika länder, om män och kvinnor, med ett personligt språk. Jag håller med Johannes Anyuru om att alla ska kunna förstå, men likrikta inte för mycket. Det blir bara tråkigt.

Jag hoppas förresten att Johannes Anyuru får Augustpriset. Lyrik uppmärksammas för lite. Väntar på Städerna inuti Hall från biblioteket, men har Omega hemma som jag tänkt läsa innan novembers slut.

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s