Konsten att komma undan?

Veckans Bloggtema hos Sofia är manlighet och jag har funderat mycket kring vad jag ska skriva utan att framstå som en total bitterfitta. Det är möjligt att resultatet blir det ändå. Mitt hopp är dock att det ska visa sig att det här inlägget inte alls handlar om manlighet. Om inte nu, så i alla fall någon gång i framtiden.

Det verkar så enkelt att vara man. Jag säger bara pissoar. Att slippa köa i toalettköerna på krogen i en evighet. Nackdelen är förstås att man måste titta på andra mäns snoppar samtidigt, men frågan är om det inte är värt det ändå. Manlig nakenhet verkar dessutom inte vara så farligt. När det handlar om utvik tillexempel stärler det ofta mäns varumärke och degraderar kvinnor till sexobjekt. Hur kan samma handling ge så olika resultat? Är det enklare att vara man?

Det går sämre för pojkar än flickor i skolan. Då måste vi ändra på skolan. När flickor inte lyckas letar både de och omgivningen fel hos dem själva. När pojkar inte lyckas letar på de och andra efter fel i omgivningen. Vi curlar de små pojkarna och sedan blir de män.

Män som inte sällan tar en enkel väg. Eller kanske får den. De väljer yrken som ger pengar och inte sällan status. Eller är de yrken de väljer de som betalar sig. Det finns få män i skolan. Vi måste höja lönerna så att fler män utbildar sig till lärare. Inte, ”vi måste betala för att få de bästa lärarna”, utan ”vi måste betala för att få män”. Är de bästa synonymt med män?

En chef är nästan alltid en man. Om det inte handlar om chfer inom så omanliga områden som vård, omsorg och lärare. Vi måste höja chefernas löner, gärna absurt mycket, för att få de bästa cheferna. Och i styrelserummen sitter de gråhåriga männen på rad. Är de bäst, eller är de män, eller är det kanske samma sak?

Föräldraledig? ”Ja, så länge som möjligt för att riktigt få njuta av småbarnstiden”. Eller, ”nja, det blir inte så mycket, kanske någon extra vecka på sommaren, det är mycket på jobbet just nu och det finns ingen som kan göra mitt jobb”. Vem är manlig?

Eller chefen född på 40-talet som muttrar att det inte spelar någon roll vem han anställer längre om även papporna ska vara hemma. Välj mellan ditt barn och ditt jobb. Vem är manlig?

Jämställdhet? Ja, vi gör det vi är bäst på. Jag brukar fixa bilen och huset (läs byta däck två gånger per år och hamra lite på sommaren). Att diska, städa, tvätta, köpa regnkläder, fixa vinterkläder, kalasinbjudningar, födelsedagspresenter, dagistider, gympakläder, utflyktsmat, osv. är inte lika manligt eller?

Vad är manlighet egentligen?

Handlar mitt inlägg om manlighet?

Då är jag glad att jag är gift med en omanlig man.

Annonser
Det här inlägget postades i Funderingar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Konsten att komma undan?

  1. Anders Wallgren skriver:

    Hej!

    Vilken trevlig blogg!

    Skolan är tyvärr inte jämställd idag och förändringar måste ske! Du som lärare har här ett särskilt stort ansvar eftersom det ofta saknas föräldrar som uppmuntrar och stöttar de svagaste barnen.

    Anser du att man inte ska ändra på skolan när en mycket stor andel av eleverna går ur utbildningen med bristande kunskaper? Dessa svaga barn är nästan bara pojkar som jag hoppas att du som lärare gör allt vad du kan för, men det verkar som att du har gett upp och anser att det är barnens eget fel att de misslyckas.

    Om jag var rektor i din skola hade du fått sparken på fläcken och istället rekryterat en kompetent lärare som stöttar och hjälper alla elever att lyckas i skolan. En lärare som ser pojkar som individer och inte som medlemmar av det förtryckande patriarkatet som skall kollektivt straffas genom att inte ge dem hjälp och uppmuntran och ställa tydliga krav. Att du inte skäms med dessa mörka feministiska åsikter. Men teori är att skolans misslyckande beror på förtryckande lärare som du.

    Vänliga hälsningar,
    Anders

    • Lilla O skriver:

      Hej Anders. Jag arbetar uteslutande med de barn som du beskriver. De som misslyckats totalt med utbildningen och många av dem upplever att ingen har trott att de kan. De har fått hänga på så gott de kan och sedan när de inte hängd med längre får de någon form av stöd, ofta utanför klassen, känner sig ännu mer utanför och annorlunda och bara som jobbiga inslag. De flesta är pojkar.

      De får inte sällan höra att de är ju killar och killar kan inte sitta still. De uppmuntras inte att lära utan ursäktas. På detta sätt lär de sig att de är totalt värdelösa.

      Vad jag vill säga är att skolan absolut inte är jämställd, men jag tror mer på att stötta och ställa krav på de killar och tjejer som hamnar utanför och att faktiskt tro på dem, än att skylla på att det inte är någon idé att göra något åt dem. Alltså se på dem som individer och inte en grupp hopplösa ungar. Att skylla på systemet och vilja förändra och sänka kraven leder inte till något gott.

      Gulligt att du börjar med att det är en trevlig blogg och avslutar med en vänlig hälsning. I övrigt verkar jag ha lyckats med det jag ville -att skapa debatt. Skolan är långt ifrån perfekt idag, mycket för att ingen hinner med att se individen. Det är det som behöver förändras, inte kunskapskraven i sig.

      Mina elever går på IV och de är inte bråkstakar som är oförmögna att lära. Däremot tror de det själva. Att tycka synd om ungar och låta dem slippa är inget annat än ett svek. Vi ska inte curla, utan stötta. Hur tycker du att man ska se på den här kategorin elever?

      En vänlig hälsning till dig också

  2. Johan Eckman skriver:

    Jag hoppas definitionen av manlighet idag är en annan än den du går efter när du säger att din man inte är manlig. Man måste väl kunna se det som att den moderna mannen (manlighet idag) är något helt annat än skogshuggaren som spottar snus och mekar med bilen.

    Jag vill gärna tro att jag är manlig på mitt sätt, trots att jag hellre lagar mat än mekar med bilar.

    (Dessutom ska jag bli förskolelärare)

  3. Lilla O skriver:

    Jag hoppas och tror att jag inte alls skrivit om manlighet!

  4. Johan Eckman skriver:

    Nej, jag antog att den manlighet du GÅR efter när du säger att din man är omanlig förmodligen är den kanske förlegade definitionen av en man och att din man kanske är manlig enligt dagens mer fria definition.

    Jag skrev faktiskt inte att du skrev nått. Den enda min kommentar handlade om var den avslutande meningen, men kanske missade jag nått? Strunt samma…

  5. Lilla O skriver:

    Visst är det så att jag raljerar över en annan manlighet som jag tyvärr tror finns allt för mycket, min man är definitivt manlig utifrån en mer friare definition. Jag håller med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s