Vackert och sorgligt om en död vän

Omega

Jag har slutfört min egen lyrikutmaning för november och läst en bok var av de tre poeter jag valde ut. Första varvet klart alltså. Jag kommer dock läsa mer av Johannes Anyuru. Hans Omega är en liten samling dikter, många av dem väldigt sorgliga. De handlar om en död vän och om promenader på Hisingen. En lokal och personlig samling. En bok som väcker känslor och ger mersmak.

Det är svårt att ta ut en dikt eller en strof som beskriver Anyurus diktning. Det är en helhet. Ett högt tempo, vilket säkert har mycket med den ovanliga radbrytningen att göra. Meningarna börjar inte sällan mitt i raden och det känns som om man läser i cirklar. Känslan är svindlande.

Jag väljer att dela med mig av en av de inledande dikterna i Omega, som inte alls är ett exempel på denna udda radbrytning, men som är väldigt stämningsfull:

Linjerna i handflatorna

när man kupade dem

för att dricka

ur kranen

borta vid gympasalen:

fasetterna

i en kristall

Vad för sorts

varelse är människan

egentligen?

Nu väntar jag bara på att Städerna inuti Hall ska bli ledig på biblioteket. Kön är lång.

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vackert och sorgligt om en död vän

  1. Jimmy Asklund skriver:

    Se till att få tag på Städerna inuti Hall så fort du bara kan. Den är mastig, men väl värd besväret. Det var synd att han inte fick Augustpriset, även om jag inser att Steve Sem-Sandberg var en värdig vinnare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s