Att vara någons flickvän

Varför väljer Karin egentligen att leva med John? Det är inte för att hon tror att hon inte kan få någon annan, inte för att hon är misshandlad eller rädd, inte heller för att hon vill gifta sig med honom, skaffa barn och leva ett vanligt liv med honom. Hon älskar honom, men gömmer p-piller bakom handfatet. Hon vill inte blanda in fler i det liv hon lever. Hon är för rädd för att bli ensam, rädd för att mista en man som hon inte riktigt kan kontrollera. För trots den coolhet som Karin utstrålar blir hennes oro när John försvinner otroligt stor. Hon drömmer om hur han dör eller försvinner och önskar bara att han ska ringa. Hon vet vad han gör när han är bortrest, men hon vill inte tänka på det.

Konstigt nog trivs hon med sitt liv, trots att hon brutit med både sin familj och sina gamla vänner. De kan inte acceptera att hon älskar en gangster, en mördare. Istället umgås hon med andra flickvänner, ägnar tid och kraft åt att förbli vacker och vältränad. Hon dricker för mycket och dövar sina känslor med droger. Hon har lärt sig att aldrig öppna sig för någon annan människa av rädsla för att försäga sig. Flickvännerna är vänner, men inte på riktigt. De förstår varandra, men trivs olika bra med sina exklusiva och spännande liv. De har roligt ihop, men vågar sällan vara ärliga. De pratar sällan om känslor, livet är jobbigt nog som det är.

Karin är inte olycklig, men heller inte lycklig. Däremot har hon svårt att komma på vad hon ska göra istället. Hon fantiserar om grannen som är läkare, men får panik när han bjuder in henne och John på parmiddag. Karin och John lever inget Svensson-liv. De umgås inte med ”vanliga” människor. De lever istället ett liv i överflöd. Är det inte värt lite oro ibland?

Parallellt med Karins historia får vi följa Karen, en kvinna hon beundrar, men vars öde skrämmer henne. Karin vet att hon inte kan lämna John och egentligen vill hon inte fly. Vad är alternativet? Att som Karen och Henry leva under skyddad identitet? Att ständigt vara rädd för att bli hittad? Nej, Karin vill inte leva det liv som beskrivs i Maffiabröder. På många sätt trivs hon trots allt med sitt liv precis som det är.

I oktober i år fick Karolina Ramqvist Vi:s litteraturpris för Flickvännen. Ett välförtjänt pris, då det är en både välskriven och gripande bok. Den är distanserad och saklig, men samtidigt varm och ärlig. Vi lär känna Karin mer än någon annan, ändå får vi inte svar på den viktigaste frågan: Varför väljer hon att leva med John? På den frågan finns inget enkelt svar. Karolina Ramqvist verkar inte vara intresserad av att ge enkla svar på svåra frågor. Det är jag glad för. Läsningen blir mycket mer spännande då.

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Att vara någons flickvän

  1. bai skriver:

    Etter å ha lese dette fekk eg verkeleg lyst til å lese ”Flickvännen”! Eg har verken høyrd om boka eller forfattaren før, så takk for tipset.

  2. evacecilia skriver:

    Den här vill jag läsa!

  3. Lilla O skriver:

    Det tycker jag att ni ska göra! Kul att läsa vad ni tycker senare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s