Veckans Bloggtema handlar om det svåra, för att inte säga omöjliga, livspusslet. Det här med att pussla blir man ganska bra på som småbarnsförälder. Trots allt slit fattas det alltid några bitar och vi har turen nog att få dem lagda av några andra. Jenny Östergren hyllar dem som mest förtjänar det ”alla mor- och farföräldrar som bär upp Sverige genom sina livräddande insatser för den trippelarbetande generationen” och jag hänger på. Våra barn har fantastiska mor- och farföräldrar som mer än gärna hjälper oss att pussla. Förra året hade mamma mormordagis en gång i veckan och några gånger i månaden blev det även farmordagis. Förstår ni hur lyxigt?
En helg i månaden är vi barnfria och lämpar ungarna till några av våra föräldrar. De ser det inte ens som en uppoffring, utan leker gärna järnet med våra barn under ett par dagar. På lördag ska grabbarna till farmor och farfar och redan nu längtar de. Barnen alltså och även deras föräldrar. Förhoppningsvis också de som ska vara lekledare.
Hinner vi inte hämta från dagis i tid, eller om vi lyckas dubbelboka oss någon kväll så finns det alltid någon som kan hjälpa oss att lägga den sista pusselbiten. Senast var det pappa som passade dem och lade dem en kväll då vi kom sent hem, dessförinnan svärfar som körde hem dem från vår gemensamma utflykt till Universeum för att jag och maken skulle kunna gå ut och äta och sedan lyssna på Bo Kaspers Orkester. När vi kom hem till svärföräldrarna sov grabbarna i deras säng och vi kunde gå och lägga oss i lugn och ro.
Det är inte bara vi som har tur som har så fantastiska föräldrar och svärföräldrar. Tänk vilken tur grabbarna O har, fyra extra vuxna som gör allt för dem. Hur underbart är inte det? Jag hyllar er som hyllas bör och tackar ödmjukast för pusselhjälpen. Om jag glömt att säga det ordentligt, så säger jag det nu: tack, det hade aldrig gått utan er.
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Så härligt underbart det låter! Vilken rikedom för barnen.
Fantastiskt är en underdrift!
Åh, det låter så underbart! Denna höst har varit horribel för oss… Mina föräldrar har bara varit ute och rest och jag tror, utan att överdriva att de bara har kunnat hämta på dagis och skola fem sex gånger. På hela hösten! Senaste nio veckorna har de hämtat EN gång. Min svärmor som är vår andra support har varit upptagen hela hösten. Hon har inte passat eller hämtat barnen en enda gång. Vi har haft barnvakt på kvällen totalt två gånger på fem månader… Mina föräldrar en gång och min kära syster en gång. Nu funderar jag på att hitta någon barnvakt som vi kan betala. För släkten kan vi tyvärr inte luta oss mot. Och då vet jag att vi har det bättre än de flesta.
Ja vilken skatt det är att ha dem som kan och vill vara delaktiga. Vi har båda våra föräldrapar på distans och försöker uppmana dem att hitta på egna saker också som nyblivna pensionärer men som tur är för både oss och lilleman står resor till Gbg högt på programmet.