Vem vill göra det svårt för sig?

Självklart sätter lärare för höga betyg, skriver språkläraren Helena von Schantz i GT. Hennes förklaring är klockren och säkert sann, alla vinner på att betygen är höga:

”För läraren är det idel vinster med att sätta för höga betyg.Lättköpt popularitet hos eleverna, som flockas till dina kurser och talar varmt om dig i efterhand. Föräldrarna ler och småpratar när ni möts på gatan. Skolledningen inser vilken förträfflig pedagog du är och lägger litet extra i lönekuvertet, och sist men inte minst – inget extraarbete.

Jämför den solskensbilden med situationen om du har satt IG på en del av dina elever.
Först får du konfrontera missnöjda elever som plötsligt kommer underfund med att du inte alls är en så bra lärare som de tidigare har trott. Sedan får du förklara varför du vill dra vanära och extra kostnader över din skola för en missnöjd skolledning och för missnöjda kommunpolitiker.”

Så sant, så sant. Tyvärr brukar jag inte göra det lätt för mig. Det lustiga, eller tragiska i sammanhanget är att både elever och deras föräldrar tror att lärarens betygssättning har någonting med känslor att göra. Om jag inte sätter ett betyg på en elev gör jag det alltså av ren elakhet. Jag kan möjligen förstå att elever resonerar så, men föräldrar, vuxna människor borde väl veta bättre ändå. Med tanke på alla konspirationsteorier om gamla lärare som jag hört på fester finns det en rad vuxna människor som inte fattat hur det ligger till.

Dagens betygssystem ställer höga krav och hur gärna jag än ville slippa det hände det att jag tvingades meddela elever och föräldrar att elevens prestationer inte räckte till betyg. Självklart gjorde jag inte för att jag tyckte att det var det roligaste alternativet, höga betyg är alltid roligare, men betygssättning ska ske utifrån de kriterier som finns i läroplanen, hur illa man än tycker om dem. Enskilda lärare kan inte bestämma att kriterierna i kursplanerna är för höga och därmed sätta sina betyg efter andra eget uppfunna kriterier. Det leder inte bara till betygsinflation och total anarki, utan också till att eleven i fråga inte får det stöd han eller hon behöver, utan bara skickas vidare till en annan skolform.

Nu har jag lämnat Grundskolan och på Individuella Programmet är förutsättningarna tydliga. Det kan bara bli bättre!

Annonser
Det här inlägget postades i Skolsnack och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vem vill göra det svårt för sig?

  1. Agnes skriver:

    Hej!
    Kan du inte skriva något om hur du hinner läsa? Hur prioriterar du, osv…? Jag läser din blogg då och då, du kanske redan skrivit nåt om detta. Men jag blir så nyfiken när jag surfar runt och inspireras bland alla bokbloggar och tänker att jag vill läsa mer, men inte hittar tiden och ron. Till saken hör att jag är en student med relativt mycket tid! Prioriterar bokbloggare bort ett socialt liv, träning, film, skräptv, städning, sömn…? Hur gör du?

    Hälsn. Agnes, bloggläsare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s