Om jag blundar

Det var tretton år sedan min mormorsmor dog. Mormor Rut kallade vi henne, för gammal var hon inte och gammelmormor ville hon således inte heta. När jag blundar kan jag fortfarande höra hennes skratt. Jag vet ingen som kan skratta som hon. Så helhjärtat, så fullständigt.

När vi hälsade på var det självklart pannkakor som stod på menyn. Hon stekte och trallade på någon visa. Syrran och jag älskade hennes pannkakor. Det skulle vara mjölk till eller möjligtvis en päronsoda. 33 cl som delades i två glas. En delade och en valde. När vi var riktigt proppmätta kunde mormor titta på oss och säga ”ska ni inte ha ett glass också”. Ett glass, jag vet ingen annan som säger så.

I mormors lägenhet var det bokhyllan som lockade mig mest. I den fanns en massa svenska klassiker som Fogelströms Stadserie och Ivar Lo-Johanssons Bara en mor. När hon dog fick jag böckerna och ur en av dem ramlade ett kort som inbjöd till ABF:s läsecirkel.

Min syster gick istället rakt in i klädkammaren och öppnade mormors syskrin. Det var fullt av knappar som hon kunde räkna i timmar. Sen blev hon ekonom också.

Mina barn som aldrig har träffat mormor Rut vet ändå att hon har funnits och att hon är i himlen. De vet att hon var bäst på att laga pannkakor och att hon alltid simmade med en fot i botten. De vet också att bordet i vårt vardagsrum har varit hennes. Trots att hon inte funnits med oss på så många år finns hon här alltid.

Om jag blundar kan jag höra hennes skratt…

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Om jag blundar

  1. Hanna skriver:

    Min mormor ligger i sin säng på äldreboendet och blir svagare och svagare. Jag kommer hälsa på henne någon dag nu under julhelgen och någonstans i mig vet jag att det förmodligen blir sista gången. Hon är visserligen både stark som en oxe och seg som kola men den här gången hjälper det nog inte.

    Tack för din text.

  2. Lilla O´s mor skriver:

    Vet du vad vi fann idag när vi rensade förrådet?? Jo, just det – mormors pannkaksstekpanna! Den lilla svarta som hon alltid använde! Nästa gång pojkarna kommer ska jag bjuda på pannkakor gräddade i just den pannan!! De har alltid varit lite besvikna över att det bara bjuds plättar hos deras mormor. Visserligen gräddade i Rutans plättlagg! Jo visst håller jag med min mormor var speciell!

  3. Lilla O skriver:

    Hej lilla mamma och gott nytt år! Det blir säkert kanonbra pannkakor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s