Att jag skulle komma iväg på bio under julhelgen är knappast troligt. Under hela året har det inte blivit mer än en handfull biobesök. Nästa gång jag går på bio vill jag definitivt se Jane Champions nya film om poeten Keats Bright star som har premiär idag. Jag verkligen älskade Pianot och hoppas på ännu en Champion-höjdare. Filmen berättar om Keats kärleksförhållande med grannflickan Fanny Brawne och berättas ur hennes synvinkel.
En anledning till att Jane Champion började läsa om Keats var hennes skräck för lyrik, en skräck som jag tror många delar. Så här svara hon på frågan om varför hon varit så rädd för lyrik:
Jag brukade närma mig dikter som om de var ett prov, en gåta som skulle lösas. Men dikter är ordatmosfärer, man behöver inte begripa dem. De flesta innehåller så mycket mystik att det inte går att ”lösa” dem. Det här projektet har gett mig ett liv i poesi, jag är inte rädd för dikter längre, även om jag helt missförstår dem.
Mitt förhållande till lyrik har förändrats sedan jag efter gymnasiet kom på att det faktiskt finns andra sätt att läsa dikter än genom att lära sig de färdiga tolkningar som min hemska svensklärare lärde ut. Nu håller jag med Champion, det är inte nödvändigt att begripa det gäller att njuta av de vackra orden.
Lider du av lyrikskräck?
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
God fortsättning Lilla O.
Jag lider inte av lyrikskräck, men jag är heller inte överförtjust i det. Jag läser en del lyriker som fått nobelpriset i litteratur och augustpriset, men det är nog också de enda.