Fram för mer dialog

I nya Skolvärlden görs  nedslag i lärarrum och i premiärnumret diskuteras arbetstid, betyg, skolstorlek, lön, framtiden samt det faktum att det faktiskt blir en hel del gnäll bland lärare. Mitt inlägg om min avsaknad av uppdragsplan kanske kan uppfattas som gnällig, men det var inte alls syftet. Istället ser jag det som ett konstaterande att tiden inte räcker till kanske på grund av att uppdraget är otydligt. Jag vet inte hur ni funkar, men om min hjärna går på högvarv för länge slutar den att fungera som den ska. Utan nedvarvning, tydlighet och struktur går det inte att vara effektiv.

I två dagar har vi arbetat i arbetslag och programlag. Vi har definierat vårt operativa mål och den riktning vi vill hålla. Steg två var därefter att tydliggöra de behov vi har för att kunna nå målet. Istället för att gnälla om att vi inte har tid, att det inte finns pengar, eller kanske att chefen är osynlig och oinsatt i verksamheten gäller det att ta tag i situationen själv. Konkretisera mål och visioner, definiera behov, hitta konkreta delmål och vara duktiga på att rapportera till chefen om nuläge, den närmaste tiden, samt det långsiktiga perspektivet och ställa konkreta frågor. Viktigt är självklart att chefen då tar bollen och viktigast av allt gör en återkoppling.

För oss var detta perfekt sysselsättning då mycket hänger i luften just nu och vi känner oss lite övergivna och osedda. Självklart undrar vi om beslutet att låta våra elever stå för mer än 25% av skolans besparingar är genomtänkt och om någon konsekvensbeskrivning har gjorts. Just nu känns det inte som om någon av cheferna är insatt i vår verksamhet och de behov som finns. Istället för att muttra och gnälla ska vi konkretisera och rapportera. Lyssnar ingen då har ci ett problem, men det får vi hantera om det blir så illa.

Vi har också gått programlaget runt och alla har fått berätta för vår programansvarige vad vi förväntar oss av honom. Vi har lämnat önskemål till vår chef om vilka behov vi har och vad vi förväntar oss av honom. Mest spännande var egentligen rundan då alla fick beskriva sin arbetssituation, sin effektivitet och sin arbetsglädje just nu, vad som skulle behöva ändras för att det skulle bli bättre, samt vem man behövde hjälp av.

I vårt lilla arbetslag har vi diskuterat JoHari-fönster och hur vår egen modell ser ut, vilken roll vi har och vill ha, vad vi förväntar oss av varandra och hur vi kan hjälpa, stötta och faktiskt också kritisera på ett bra sätt. Tryggheten och öppenheten är bra både inom vårt lilla arbetslag och i programlaget efter att läsårets personalturbulens är på väg att lösas.

Vetskapen att två tjänster ska bort och att två vikarier dessutom inte får förlängt kontrakt gör att oron är väldigt stor inför nästa läsår. Tillsammans med vår chef vill vi dra upp riktlinjer inför hösten, men först måste vi få de konkreta förutsättningarna.

Två mycket givande dagar som gett mycket energi. I morgon hoppas jag få se nitton fantastiska photostories om elevernas favoritplatser i kommunen. Höga förväntningar.

Annonser
Det här inlägget postades i Skolsnack och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s