Skynda att älska

Mymlan har flyttat bloggtemat från avsomnade Bloggvärldsbloggen till sin egen blogg. Jag har i flera dagar funderat på vad jag ska skriva. Det är inte så enkelt med kärlek.

De senaste gångerna jag har träffat mina vänner är det just det vi har pratat om. Den svåra kärleken. Den som inte hinns med. Den som försvinner bland alla pusselbitar, trots att den egentligen borde vara den mest centrala och helt klart den största. Att älska i nöd och lust. Klart man ska göra det, men vem har tid att älska när det är så mycket annat som ska hinnas med. Jobb, hus, ungar, städning, disk, föräldramöten, utvecklingssamtal. Hur ska vi hinna älska bland dammråttor, på diskberg och i tvätthögar? Allt man måste göra och dessutom allt man borde. Vad hände med det jag vill?

Kanske är det ibland en och annan vän eller i alla fall en familjemedlem som hinns med. Men livet är för fullt. Jag hinner allt och inget. Pusselbitarna är så många, så små och så svåra att få ihop. Tänk om kärlekspusselbiten krymper så mycket att den inte längre passar in i pusslet. Vad händer med oss då?

Jag älskar mina barn fruktansvärt mycket, men jag har väldigt svårt att vara med dem i nuet. Ständigt finns så mycket att som borde göras. Min man är bättre på att bara leka, att vara. Jag blir mest stressad över att det ser ut som kriget i köket.

Jag älskar min man, men hinner och orkar sällan visa det. Av någon konstig anledning prioriterar jag de jag älskar mest minst. Varför är det så? Är det för att jag är säker på att de troligen finns kvar ändå? Att de orkar vänta?

Frågan är bara vad vi väntar på? Jag märker på mina vänner att de har samma problem. Vi hinner inte med kärleken i vardagen. Ändå lever vi i jämställda förhållanden och försöker verkligen dela på eländet. Själv drömmer jag om sommaren och om långresor. Maken är mer realistiskt och påpekar det självklara, att vi måste lära oss att leva nu. Visst har han rätt, men hur gör man? Vårt liv står på paus och snurrar i raketfart samtidigt.

Det finns så mycket kärlek, men så lite tid att vila i den. Kanske måste vi skynda att älska så att kärleken inte försvinner.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Skynda att älska

  1. Hanna skriver:

    Så klokt och vackert skrivet. Jag tror det är småsakerna som vinner i längden.

    Pussen i nacken när disken tas om hand, nypet i baken när tvätten viks. Ett litet SMS här och några vackra ord där. Hålla handen och sedan smyga in den under jackan i kön på ICA. Blickarna och leendena ni ger varandra när ni sitter med varsin dator i knät i soffan på kvällen.

    Om ni sedan får barnvakt en helg, åker på en miniresa eller bestämmer er för att inte lämna sovrummet överhuvudtaget, går omkring i morgonrock en hel dag och bara ägnar er åt varandra. Ja, då är det en underbar bonus.

  2. agnes i Lund skriver:

    Inte lätt det där. Så här i backspegeln kan jag säga att tiden kommer och det är fantastiskt. Men – det hade kunnat vara för sent. Det gäller väl att hitta någon slags balans. Tycker själv att jag borde ha städat mindre, men det tyckte jag inte då. Hade precis som du svårt att slå mig till ro om det inte såg drägligt ut omkring mig. Att låta någon annan städa och betala för det kan vara en lösning. Ibland undrar jag varför vi inte gjorde det.

  3. Ping: valentines day « mymlan. the real.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s