För 13 år sedan

En regnig februarieftermiddag träffades ett gäng pedagogspexare på ett café i Göteborg. Vi var i början av repetitionerna och kände varandra inte så väl. Eller rättare sagt, jag kände dem inte. De hade spelat tillsammans i flera år. Jag var nykomlingen. Av en gammal vän hade jag blivit övertalad att damma av min gamla fiol och ta plats i orkestern. Jag är glad att han till slut fick mig att säga ja.

I ett glatt och ganska galet gäng blivande lärare (och en och annan vilsekommen chalmerist) fanns någon som kändes lite extra speciell. Någon jag titta på mer eller mindre i smyg ett tag. Pianisten.

Lyckligtvis bodde vi rätt nära varandra och det hade redan blivit några sena promenader genom ett regnigt Göteborg tillsammans med andra som bodde åt samma håll. Idag promenerade vi själva.

Först drog han dock med mig på den kanske konstigaste konsert jag någonsin varit på. Modern, klassisk musik (är inte det motsägelsefullt) framförd på gitarr i Hagakyrkan. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, det var en riktigt absurd situation. Spännande och helt galet samtidigt. Maken brukar ibland påpeka att han var rätt överraskad över att jag föll för honom efter detta. Sanningen var att det redan var för sent.

Ännu en lång promenad hem längs Karl Johansson till gatkorsningen där vi skulle åt var sitt håll. Ett samtal, en kyss, mycket pirr i magen och sedan gick vi båda åt samma håll. Och ja, vi drack bara te. Faktiskt.

13 år sedan. Det är ett tag sedan. Mycket har hänt sedan dess. Borta är för länge sedan den lugna studenttiden då vi var supersociala. Vi har rest många mil tillsammans i fem världsdelar, köpt huset vi aldrig skulle bo i och utökat familjen med de två galningarna ni ser på bilden.Varje kyss känns kanske inte i magen längre, men näst intill. 13 år, det är ändå ganska imponerande!

Annonser
Det här inlägget postades i Familj och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till För 13 år sedan

  1. Paperback Lover skriver:

    Lilla O, vad fint!
    Och vilken underbar bild på smågrabbarna O. Sånt här gör en glad i magen (?) en torsdagkväll 🙂

  2. special K skriver:

    alldeles aldeles varm i magen. på riktigt.

  3. Ylva skriver:

    Oh, så vågat av honom att dra med dig på en modern klassiskt konsert! Vilken söt historia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s