I torsdags började vi med en riktig svenskmarinering av våra elever då vi inledde vårt projekt om Astrid Lindgren. Det var min tur att inleda projektet och jag berättade om Astrid och några av hennes ungar. Pippi verkar ha spritt sig ganska bra, men tyvärr i tecknad version. Eleven från Ryssland hade självklart läst Karlsson på taket. Har förstått att han är riktigt stor i Ryssland. Själv tycker jag minst om honom av alla Lindgrens karaktärer, han är så himla elak.
Efter presentationen kom vi in på vad eleverna läst som barn och vilka böcker vuxna läst för dem. Väldigt få hade haft någon som läst för dem. Någon hade någon släkting som berättat sagor, men långt ifrån alla. Över huvud taget verkade litteratur vara något främmande. Jag som hoppats att de i alla fall upplevt läsglädje på sitt modersmål.
Att bli läst för av mamma och pappa har alltid varit en självklarhet för mig och mina barn för höra sagor varje kväll. Tyvärr är det inte bara mina elever från andra delar av världen som gått miste om detta, utan även de flesta av mina svenska IV-elever. De har börjat läsa först i skolan om ens då. Tänk vad långt efter de då är redan vid starten.
Alla barn borde få njuta av högläsning under sin barndom. Gärna riktigt länge!
Bloggregel nummer ett är att man måste bestämma ett ämne att skriva om. Att nischa sig. Det funkar inte för mig utan det blir en salig blandning inlägg om böcker, lärarjobbet, jämställdhet, familjeliv och aktuella saker. Håll tillgodo!
Lilla O 
Det håller jag med om… att alla barn borde få njuta av högläsning!!! Otroligt viktigt!
Vad tråkigt att du blivit av med ditt bibliotek! Vad gör man inte för sina barn! ja tio bokhyllor som dragits ner till fyra är en drastisk minskning. Jag förstår att det är svårt att hitta plats för dina böcker!
Jag lärde mig läsa rätt tidigt, innan ettan i alla fall, och min dagmamma hade massa böcker, hon ville läsa för barnen men hann sällan. Men när jag lärt mig läsa, hade jag högläsning för de mindre barnen. Det gillade både jag och dom! Tror många av deras föräldrar sällan läste för dem, och det gör ont i boksjälen när jag får höra att min bror ytterst sällan läser för sina barn 😦
Oj, vad många tankar jag hade om detta, kanske borde göra ett eget inlägg om det 🙂
Jag har haft träffar på biblioteket med bvc-grupper o då tjatar jag om hur mycket det betyder för språket med högläsning men också att man inte skall sluta läsa för barnen bar för att de börjat lära sig läsa för i början klarar man ju inte riktigt att läsa på samma nivå som man kan hänga med i en historia
Läste en artikel ”någonstans” för ett tag sedan, att det är bättre att satsa på högläsning än att träna barn i matte/alfabet och dylikt. Själv har jag blivit läst för och läst högt för systersöner och är fullkomligt övertygad om att det är en bra grogrund till läsglädje och allmänbildande. Å andra sidan har jag en kompis som fick sköta allt det på egen hand, och hon är väldigt allmänbildad och läsglad, fast hon har missat den närhet som man får vid högläsning, chansen att krypa tätt intill som både jag gjorde och mina systersöner också gjort.
En bok för alla har ju haft läsprojekt i omgångar, framförallt för att få män inom arbetarklassen att läsa för sina barn ”Läs för mig pappa”. Skadar dock inte att män i alla ”klasser” läser för sina barn.
Åh, tänk att missa detta underbara i att läsa för sitt barn. Jag märker redan att min tiomånaderskille älskar våra lässtunder! Hoppas det fortsätter så!