Extra kul på jobbet

Jag brukar sällan ha tråkigt på jobbigt, stressigt och snurrigt möjligen, men aldrig tråkigt. Den här veckan har jag dock ett extra roligt uppdrag.

Vi har nu hunnit besöka några klasser och antecknat helt hysteriskt. Allt handlar inte om genus, men mycket har med den dolda läroplanen och våra förväntningar på varandra att göra. Något som inte automatiskt är fel eller hemskt, men i alla fall något vi som lärare borde diskutera och fundera kring.

Grundtanken är att alla program på skolan ska besökas och att varje klass ska observeras vid minst två tillfällen och då gärna i ett karaktärsämne och ett kärnämne. Vi har också passat på att prata lite med elever och lärare om stämningen på programmet och de fördomar som finns. Idag besökte vi till exempel en Barn- och fritidsklass, en klass på ett program som har ryktet om sig att vara ”ett enkelt och slappt program”, som en elev uttryckte det. Det är dock så att det finns en hel del komplicerade kurser som kräver mycket och alla har inte riktigt räknat med det. Kanske är det därför närvaron inte sällan är dålig?

Vad finns det egentligen för fördomar om olika gymnasieprogram? Vad stämmer och vad är rena fördomar? Vad har dessa fördomar för betydelse för hur andra ser på programmet?

Hittills har vi besökt klasser med få killar som trots detta fått mycket uppmärksamhet och taltid. Noterbart är också att lägre krav verkar ställas på dem när det gäller att ta ansvar och ha ordning. Det blir lite ”men lilla gubben” både från klasskamrater, men någon gång även från läraren. Tror tyvärr att jag också kan ha det bemötandet mot killar ibland. Önskar verkligen att någon kunde komma in och observera mig!

Ursäktas killar mer? Har vi lägre förväntningar på dem när det gäller ansvar och ordning?

Ska bli kul att se hur det är i klasser där killarna är i majoritet.