Att vara i minoritet

Vi har under vår observationsvecka besökt program som har en väldigt ojämn könsfördelning. Det skiljer sig en del när killarna är minoritet och när tjejerna är det. I flera av de klasser där killarna var i majoritet fick de väldigt mycket uppmärksamhet och hade definitivt status, detta gällde i större grad på studieinriktade program. Uppmärksamhet fick och tog killarna på alla program, både då de var i minoritet och där de var i majoritet. Barnsligt beteende ursäktades allt för ofta. Detta bekräftas av Göran Nygren, etnolog och forskare vid Uppsala universitet som studerat en åttondeklass:

”Det var ganska tydligt att killarna tilläts dominera i det offentliga rummet på tjejernas bekostnad. Jag upplevde att tjejerna tyckte att de fick backa – och att killarnas övertag accepterades, kanske omedvetet även av lärare”.

När tjejer var i minoritet var de mer en del av gruppen och faktiskt inte speciellt beroende av varandra något en liten klick killar verkar vara. Det var roligt att fråga eleverna hur det kändes att vara i majoritet eller i minoritet och om de tänkt på detta när de sökte till gymnasiet.

I en ren ”tjejklass” tyckte tjejerna att det var grymt skönt att slippa alla barnsliga killar, men  konkurrensen var enligt läraren mördande. Alla hade i princip varit bäst i sina gamla klasser och ville vara det nu också. I en annan klass med nästan bara tjejer uttryckte många att det var konfliktfyllt när det var mest tjejer i klassen, men de få killarna som gick där sade sig inte märka mycket av det. De tyckte att de fick tillräckligt mycket plats och med tanke på att två killar fick hälften av taltiden under en lektion då ett tiotal tjejer var aktiva säger en del. I en annan klass med få killar var tre av dem en ganska trygg grupp men med väldigt låg status, den fjärde killen hade inte direkt någon kompis och var mer en söt maskot för tjejerna. Han tyckte att det var lite väl ensamt.

I den klass där det endast fanns en tjej och den klass där det fanns två såg varken tjejerna eller killarna något problem med fördelningen. Faktum är att både killar och tjejer uttryckte att det var rätt skönt att det var få tjejer i klassen. Viktigt är också att påpeka att det fanns väldigt få ”slappartendenser” i klassen. De hade siktet inställt mot ett yrke och ville nå dit.

I dagens DN står en del om killar och tjejer på gymnasiet där slutsatsen blir att tjejer pluggar medan killar nätverkar och slappar. Så här säger Edgar som gick samhällsprogrammet i en klass med 20 tjejer och 8 killar: ”Vi killar var lata rent ut sagt. Vi skolkade inte, men satt mest av lektionerna och var oseriösa. Det blev som ett slags kultur bland oss. De flesta av tjejerna pluggade däremot ganska mycket”.

Och slutsatsen? Det verkar inte spela någon roll ur det går på gymnasiet. De som är motiverade att plugga vidare verkar fixa det ändå. Dessutom hänger lön och utbildning sällan samman. Tjejer har högre krav på sig själva och inser kanske att de måste vara bättre än killarna för att nå samma status. Om de inte skaffar barn vill säga. Eller bränner ut sig fullständigt. Klart är i alla fall att unga tjejer mår riktigt dåligt. Kanske killarna också trots att de inte visar det på samma sätt.

Annonser
Det här inlägget postades i Genus och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Att vara i minoritet

  1. Vad intressant att läsa! Nu är det rätt många år sen jag gick gymnasiet men jag känner igen mig i det du skriver. Jag gick teknisk linje och vi tjejer var i minoritet (4 – 8 tjejer) i en klass på bortåt 30 pers. Där fanns det tysta bland både killarna och tjejerna – och de som tog plats bland båda grupperna. Ett fåtal lärare behandlade oss olika. En kille i klassen blev svensklärarens favorit (skrämmande uppenbart) och i en praktisk elkurs ansåg en manlig lärare att vi tjejer inte kunde något (t.ex. som att förstå vilken storlek man ska välja på skruvmejseln när man ska skruva i en skruv).

  2. agnes i Lund skriver:

    Ja, väldigt intressant men ack så svårt att se sig själv utifrån. En kille som gjorde observationer som projektarbete påstod att de lärare som ansåg sig vara medvetna om särbehandling på grund av kön var värst!

    En sak vi däremot prövat på min skola – har inte så mycket med genusaspekten att göra egentligen, men motverkar absolut slappningstendenser och allmän obalans – är att varje lektion låta eleverna sitta i nya kombinationer. En kollega har gjort ett program som slumpar fram placeringen. På något sätt skärper man sig mer om man inte alltid sitter med ”den gamla vanliga parhästen”. Arbetsmoralen blir bättre helt enkelt.

  3. Eli skriver:

    Instämmer med de två tidigare kommentarerna, väldigt intressant läsning! Det påminner mig väldigt mycket om tiden när jag vikarierade som lärare (och får mig också att längta tillbaka dit!) Jag var inte i någon gymnasieklass, delade upp tiden mellan åttor, nior och tvåor, och faktiskt känner jag tydligast igen beteendet hos mina tvåor! Samtidigt som jag vikarierade läste jag också vid den tiden språksociologi på universitetet, och jag gjorde ett mindre projektarbete om tjejers respektive killars roll i klassrummet. Lärarens roll var inte lika tydlig som du beskriver den i äldre klasser, men däremot märktes det otrolig skillnad på hur tjejerna (i individuella samtal med mig) uppfattade killarna i klassrummet och vice versa.
    Intressant ämne att fundera över!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s